Nigeria den 27 november 2021
För kristna är julen den tid då vi firar födelsen av vår frälsare. En tid som brukar förknippas med glädje, gemenskap och fest. Men för många, liksom för Sele och hans familj i Nigeria, är det ett firande som väcker dubbla känslor. Varje år är de smärtsamt medvetna om att det saknas någon vid det dukade bordet.
Sele är en ambitiös elev som har som mål att en dag utbilda sig till läkare.
Mitt i centrala Nigeria bor 13-årige Sele. Han är klädd i sina enkla söndagskläder: en vit skjorta och ett par byxor dekorerade med svarta revärer. Hans familj är redo för julaftonens gudstjänst. I morgon kommer de att även att delta i juldagens gudstjänstfirande. Två gudstjänster dagarna efter varandra kanske inte är det man tänker skulle intressera en tonåring. Men Sele trivs.
– Det bästa med julen är dramat vi tittar på i kyrkan, sångerna vi sjunger och julklapparna som delas ut.
Efter julens gudstjänster äter Seles familj och grannar en enkel måltid och sjunger tillsammans. Om de har lite sparade pengar kanske de kan få en liten julklapp.
”Vi började höra skottsalvor”
Vid matbordet finns en tom stol. Seles pappa är inte där. För tio år sedan, 2011, dödades han på grund av att han var kristen.
– Sele fick aldrig lära känna sin far Solomon, förklarar Seles mamma Cecelia.
Han dog när Sele var bara två år.
– Min man dog 2011... På en söndag. Den morgonen gick han till marknaden. Hans kusin hade dött och jag lagade mat för att ta med till deras familj, berättar Seles mamma.
Cecelia och barnen väntade på Solomon i kusinens hus, när attacker mot kristna utbröt i staden.
– Vi började höra skottsalvor och såg rök överallt. Det sista meddelande vi fick var när Solomon bad mig att gå hem och ta hand om hans barn. Han berättade att hela staden stod i brand men att jag skulle hålla mig lugn... Jag kände mig väldigt orolig och satte mig ner och försökte nå honom flera gånger, men fick inget svar.
Nästa dag hade Solomon fortfarande inte kommit hem.
– Senare på dagen fick jag höra att han hade dödats och att hans kropp flyttats till ett närbeläget sjukhus. Jag skyndade dit. Utanför såg jag hans trasiga tröja på marken.
Skolgång tack vare Open Doors understödjare
På eftermiddagen kom man till familjens hus med en spade för att begrava Solomon. Cecelia berättar att hon skrek rakt ut.
– Vi levde ett fredligt liv när min man levde. Han var bonde och kunde tillgodose alla våra behov.
Nu stod Seles mamma ensam kvar med försörjningsansvaret för Sele och hans syskon.
– Jag oroades över om jag skulle ha mat till barnen och att de skulle kunna gå i skolan.
Men Cecelia har lyckats fortsätta driva jordbruket utan sin make. Syskonen har fått hjälpa sin mamma på kvällar och helger med att odla. Vissa barn får i den här situationen svårt att gå i skolan, eftersom det inte finns pengar till skolavgifterna. Men tack vare hjälp från Open Doors understödjare kan Sele gå i skolan och ha drömmar inför framtiden. Helst av allt vill han bli läkare och kunna göra skillnad i människors liv. Skolan som Sele går på är en kristen skola, och därför även en plats för andlig tillväxt.
– Jag vill säga ett tack till alla bröder och systrar som hjälper mig att betala skolavgifterna, må Gud välsigna dem.
