Sri Lanka den 21 april 2020
En av de som dödades i bombattentatet i Zion Church var åttaårige Peter, vars familj Open doors kontakter nyligen var och besökte igen. Även om sorgen fortfarande är påtaglig är det skillnad mot det första besöket i maj förra året, konstaterar fältarbetaren Liyoni*.
Prabas förlorade sin sjuårige son Peter i bombdådet mot Zionkyrkan i Batticaloa påskdagen 2019.
Liyoni och de andra i teamet minns vad Peters mamma Praba sa om familjens hem senast teamet var på besök: ”Peter såg fram emot att vi skulle bygga färdigt vårt hus. Nu när han inte längre är hos oss har vi tappat lusten att fortsätta.” När teamet nu besöker familjen är det istället full fart i huset, och fotot på Peter och hans favoritleksaker som stod bredvid är bortplockade för att inte bli dammiga av de pågående renoveringarna.
– Peter gav alla i det här hemmet så mycket glädje, säger Praba.
Fick frid efter påminnelse från Gud
Hon kämpar fortfarande med saknaden efter honom. Tidigare brottades hon även med många frågor kring varför det hände, och frågorna fanns där oavsett hur många människor som kom och uppmuntrade henne på olika sätt.
– Jag känner ingen ilska gentemot Gud, men jag har så många frågor, förklarade hon en tid efter dådet.
Gud visade henne på olika sätt att Jesus höll Peter i sina händer, men det var inte förrän hon upplevde att Herren påminde henne om att Han själv en gång hade utgett sin son som hon fick frid.
– Efter den dagen ställde jag inga fler frågor till Gud. Peter är i Jesu händer.
Praba framför ett foto på sin son Peter.
Tron har stärkts
Praba lever för hoppet om att hon en dag ska få återse sin son i himlen.
– Det är väldigt svårt, men jag är glad att Jesus har valt min son.
Uttalandet berör Liyoni, som förundras över Prabas styrka. Trots att Praba fortfarande sörjer och är förkrossad är hennes tro stadig som en klippa.
– Jag har haft en relation med Gud ända sedan jag var liten. Men efter Peter dog har min tro fördubblats, säger hon.
Praba och hennes make har varit fast beslutna att inte låta den fruktansvärda förlusten sätta deras tro på spel. Visst finns frågorna där ibland, men de håller fast vid Kristus eftersom det bara är hos Honom de har fått frid. Och fältteamet ser att Gud har varit trofast. Makarna har lite lättare för att prata och ler lite oftare, än vid det tidigare besöket. De är tacksamma för alla förböner från kristna runt om i världen, och ber om fortsatt bönestöd.
– Be för vår tjänst. Jag har bara ett liv och jag vill tjäna Gud genom det. Tidigare har jag arbetat med barnen och bönen i kyrkan, men jag vet fortfarande inte om det är där jag ska vara. Be om Guds ledning för mig, säger Praba.
*Namn ändrat av säkerhetsskäl.
Här kan du läsa fler artiklar som är relaterade till årsdagen av bombdåden på Sri Lanka:
Ett år efter bombdåden: "Det finns en tillit till Gud"
