Irak den 24 november 2022
Mimi, tolv år, och hennes familj har valt att stanna i Irak, trots att de motarbetas av omgivningen. Irakiska kristna utsätts ofta för tvångsförflyttningar, en målmedveten form av religiös förföljelse i syfte att tömma ett land på kristna och beröva barn deras framtid. För Mimis familj blev valet att stanna möjligt tack vare Open Doors understödjare.
Mimi är på väg till skolan.
En tupp gal i soluppgången över Shekhan, ett jordbruksdistrikt i Irak. Tolvåriga Mimi går ut i morgonbrisen och hälsar de gröna kullarna med ett leende. Sedan styr hon stegen mot hönsgården för att samla ihop ägg och hälsa på sin favorithöna Lulu.
– Hon är min bästa vän. Jag älskar hennes färger, säger Mimi.
Mimi älskar bondgården och vill ta över den efter sina föräldrar när hon blir äldre. Nu ska hon bära in äggen till sin mamma, som ska använda dem till jullunchen. Mimi berättar om familjens jultraditioner:
– Vi sjunger julsånger och pyntar huset med julprydnader. Sedan går jag och firar tillsammans med mina höns. Lulu får komma in i huset och vara tillsammans med oss.
Det råder julfrid i hemmet, men så har det inte alltid varit. Och en framtid på gården för Mimi är ingen självklarhet. För trots att hon bara är tolv år har hon fått sin beskärda del av förföljelse.
Natten då IS kom till byn
Mimi var bara fyra år när förföljelsen drev bort henne från tryggheten i morföräldrarnas hem, där hon bodde med sin familj. Hon var för liten för att minnas vad som hände, så mamma Nadia berättar.
– Vid tvåtiden på natten trängde IS in i byn, säger hon darrande och fortsätter:
– Det har gått många år, men deras röster ringer ännu i öronen. Jag kommer säkert att minnas det ögonblicket så länge jag lever.
Mimi, som var för liten för att förstå vad som hände, minns främst rädslan.
– När jag vaknade såg jag morfar och mormor. De satt uppe och de var rädda. Jag minns att jag frågade morfar vad som var fel. Men de sa ingenting annat än: ”Inte nu”.
När rösterna kom närmare beslutade familjen sig för att ge sig av direkt, utan att ta något med sig. IS befann sig alldeles i närheten.
– Jag såg dem. Jag såg deras ansikten, de var fruktansvärda. De var alla svartklädda och skrek ”Allahu Akbar” (Gud är stor) från sina bilar. De föste människor framför sig med sina gevär, säger Nadia, och återger vad som har blivit hennes värsta mardröm.
Nio timmar till tryggheten
Familjen satte sig i sin bil och körde i väg, men hamnade snart i en trafikstockning med folk som flydde i panik. Mimi och hennes systrar satt gömda vid sin mammas fötter, i hopp om att de skulle vara säkrare där. De grät högljutt. Ett av Nadias svåra minnen som mamma är att de bad om mat och vatten, men det fanns ingenting.
Nio timmar senare hade familjen nått säkerheten. Tillsammans med sex andra familjer hade de hittat en plats där de kunde stanna.
– Vi satte oss ner och mormor satte på några tecknade filmer på TV, för att vi inte skulle vara rädda. Vi tittade på filmerna allihop, jag och mormor, morfar och mamma. De pratade med varandra, men jag bara satt där. Så småningom kom pappa också till oss. Det gjorde mig väldigt glad, berättar Mimi.
När IS hade besegrats 2017 återvände familjen till Nineveslätten. Men situationen var tuff, och Mimis föräldrar fick kämpa för att få det att gå ihop. Det verkade inte finnas någon annan möjlighet än att lämna landet, som så många andra i deras omgivning hade gjort. Mimis morföräldrar hade redan emigrerat efter de fruktansvärda händelserna med IS.
Kristna uppmuntras lämna landet
Detta var en vändpunkt i Mimis liv. Från alla håll har kristna uppmuntrats att lämna landet. Både myndighetstjänstemän och vanliga medborgare ifrågasätter varför kristna fortfarande finns i Irak. Kristna får ingen ekonomisk hjälp. Det är känt att milisgrupper i åratal lagt beslag på kristnas mark utan att bli bestraffade. Tvångsförflyttningar är vanligt förekommande, vilket är en målmedveten form av religiös förföljelse med syfte att tömma ett land på kristna invånare. Detta innebär inte bara att landet berövas kristen närvaro, utan även att dess kristna barn berövas att växa upp inom sin kultur.
Det är här som Open Doors lokala partner kommer in i bilden. Eftersom Mimis familj ville stanna, behövde de få möjlighet att kunna göra detta.
– Vi ville bo i Irak, men vi såg inga möjligheter, säger Nadia och sedan ler hon.
– Då fick vi höra talas om mikrolånen och fick idén att starta ett lantbruk. Om det är Guds vilja kommer han att välsigna det, så att det blir framgångsrikt.
Fårfarm tack vare mikrolån
Genom Open Doors understödjare har Mimi nu en framtid i Irak. Hennes familj fick ett mikrolån så att de kunde komma i gång. För de lånade pengarna köpte de får att föda upp. Det är lätt att se att de har fått hjorden att växa när man vandrar runt på farmen. Tiotals lammungar skuttar omkring, en del så nyss födda att de knappt kan stå.
Fåruppfödningen har varit så framgångsrik att familjen inte bara har kunnat försörja sig själva, utan även hjälpa andra i omgivningen. De har kunnat ge arbete åt flera personer, som därmed har fått möjlighet att försörja sina familjer. Också Mimi delar med sig av vad hon har. När hennes hönor värper befruktade ägg, skänker hon bort dessa. De som får dem kan då föda upp kycklingarna och så småningom få ägg till sina familjer.
– Det har också med julen att göra. Jag tycker om att önska människor en god jul och ge bort något som gör dem glada. Och när människorna är glada, är Jesus glad. Det är hans födelsedag, säger Mimi, medan hon hjälper sin mamma att hänga upp en gul stjärna.
Hoppas på stödet från andra kristna
Situationen för kristna i Irak har inte förbättrats. Tvärtom, diskriminering och förföljelse ökar. Mimis föräldrar lever i ett litet kristet samhälle och utsätts för förföljelse, även om de är ganska bra på att dölja det för sina barn. Ett exempel är när Nadia nyligen blev trakasserad på en läkarmottagning för att hon inte bar slöja. Föräldrarna har trots detta valt att stanna i landet.
– Jag förlåter dem som skadat oss, för det säger Jesus till oss. Och när Gud vill påverka en människas hjärta, kommer det att ske, oavsett vad personen har gjort.
Nadia understryker också att Iraks kristna behöver den världsvida kyrkan.
– Det är få kristna som har stannat här, det är sant. Men vi hoppas att livet ska bli bättre om medvetenheten om vår situation ökar och vi får stöd av andra kristna.
Och vad säger Mimi? Hon vill också stanna i Irak:
– Jag älskar Irak, för det är mitt land och jag föddes här. När IS anföll Irak sörjde jag för landets skull och frågade mig varför de gjorde så där.
Hon fortsätter:
– Och så är det hönsen. Jag vill inte resa någonstans, jag vill stanna här. Så om mina föräldrar vill resa, kan de göra det. Jag vill inte resa, jag vill stanna hos mina hönor.
För tillfället är 276 mikrolån utbetalda i Irak. Många tidigare lån har redan betalats tillbaka efter att familjer har kunnat starta företag för att ha möjlighet att stanna i Irak. Men situationen är fortfarande instabil. Förföljelse, krig och ekonomiska svårigheter driver fortfarande kristna att emigrera.
Omvärldens stöd hjälper dem som vill stanna och vara salt och ljus i Irak.
Läs mer:
Karamles då och nu - kristna återvänder till byn
Lars Adaktusson: Folkmorden 1915 och 2014 måste erkännas
