Muslimska världen den 4 maj 2017
Muslimska familjer brukar utsätta nykristna för häftiga påtryckningar för att de ska avsäga sig sin tro på Kristus. Det den unga mamman Lela utsattes för, är bara ett exempel i mängden på vad det kan kosta att följa Jesus i islams hjärta.
Allt började för fem år sedan, när Lela* för första gången på allvar började tvivla på sin muslimska tro.
På tevenyheterna såg hon hur en grupp kristna i Egypten blivit angripna. En av dem sa: ”Alla muslimer är onda. De hatar oss verkligen.”
Lela var då 30 år och frånskild med en dotter. Hon gick nästan aldrig till moskén, men som alla andra i sin kultur räknade hon sig som muslim. Teveinslaget ledde till en upprörd ordväxling mellan några vänner.
Lela höll inte med: ”Inte behöver vi hata de kristna. Och inte behöver vi väl använda våld mot dem?”
En av hennes goda vänner gjorde henne uppmärksam på att det faktiskt finns verser i Koranen som handlar om att döda icke-muslimer. Hon sa emot Lela: ”Håller du inte med om det är du inte någon riktig muslim. Jag tycker du har en klen tro. Är man en riktig muslim, så ska man följa hela Koranen.”
Den repliken påminde Lela om en tanke som en tid malt i huvudet på henne. ”Är jag en riktig muslim”, frågade hon sig, ”eller är jag kanske fel ute?”
Utrymme för evangeliet
Hon bestämde sig för att ta upp saken med några utländska vänner som hon visste var kristna. Vad hon inte visste var att vännerna länge hade bett för henne och ivrigt väntat på ett tillfälle att få vittna för henne.
Vännerna visade Lela ett teveprogram, där man på ett övertygande sätt tog upp inkonsekvenser i Koranen. Programledare var en före detta muslim som blivit kristen. Teveprogrammet skakade om Lela.
”Jag funderade hit och dit”, berättar hon. ”Jag kunde inte förstå att allt jag tagit för självklart skulle vara fel. Hur kom det sig att jag aldrig lagt märke till att Koranen faktiskt uppmanar muslimer att döda? När jag nu ser tillbaka på den perioden i mitt liv, förstår jag att Gud höll på att undan för undan öppna mina ögon för sanningen. Han skapade utrymme för evangeliet.”
Lelas kristna vänner visade henne Bergspredikan i Bibeln.
”De visade hur Jesus sa till sina efterföljare att bemöta motstånd på ett annat sätt, att reagera med kärlek, till och med när de blev ifrågasatta och behandlades med förakt”, minns hon.
Bergspredikan öppnade upp för resten av evangeliet, och så småningom lärde sig Lela mer och mer om Kristus. Hon gick med i en hemlig bibelstudiegrupp och överlämnade sig åt Gud. Ända sedan dess har hon varit fylld med en frid hon aldrig tidigare upplevt, men också med ett beslut att under alla omständigheter följa Kristus.
Svårt att tiga om sanningen
Lindas liv blev mycket svårare sedan hon kommit till tro. På hela Arabiska halvön är det strängt förbjudet att vittna om Jesus för muslimer. Men hur ska en kristen mamma kunna dölja sin nyfunna tro för sina barn? Det var mer än Lela klarade av.
”En gång kom min elvaåriga dotter Nadine* hem från skolan och grät. ’Mamma jag vill inte gå i skolan längre, de skrämmer mig’, sa hon om och om igen.”
I skolan hade Nadine fått lära sig att de som enligt islam inte levt ett bra och rättfärdigt liv straffas, blir torterade och slagna i sin grav.
Lela stod inte ut med att hennes dotter led av det hon fått höra och bestämde sig för att berätta de goda nyheterna för henne.
”Det där stämmer inte. Gud älskar dig och han vill inte tortera någon. Han vill bara älska dig, och han vill att du ska älska honom och följa honom.”
Nadine blev överlycklig och kom, trots sin ungdom, till tro direkt. Men för en troende elvaåring är det mycket svårt att hålla tyst om Jesus. Nadine var eld och lågor och berättade de goda nyheterna för sin mormor, Lelas mamma, en sträng och fundamentalistisk muslimsk kvinna med mäktiga vänner.
Mormodern blev, lindrigt sagt, upprörd över sin dotters och dotterdotters omvändelse till kristendomen.
”Hon var rasande”, berättar Lela. ”Från den dagen gjorde hon allt i sin makt för att jag skulle avsäga mig min nya tro. Hon försökte dessutom så splittring mellan mig och Nadine.”
Redo att dö
Först fick Lela prata med en högt uppsatt muslimsk imam. Hon gick rakt på sak och sa: ”Jag älskar muslimer, men jag tvivlar stort på Koranen.”
Mannen sa att han kunde svara på alla upptänkliga frågor, men när hon lade fram en lista över inkonsekvenser och frågor beträffande Koranen, började han slingra sig och avbröt plötsligt samtalet. Han sa åt henne att komma tillbaka en annan gång.
”Jag sa att det var illa att han doktorerat på islamisk teologi men inte kunde ge svar på de mest grundläggande frågorna om Gud.”
Självklart tog imamen aldrig kontakt med Lela igen. Men hennes familj gav sig inte. Några veckor senare krävde de att hon skulle komma till sin morbrors hus på landet, långt från civilisationen. De sa att hon skulle komma ensam och lämna kvar sin dotter hemma.
”Jag var rädd för vad de skulle göra med mig. Men så beslöt jag mig för att åka dit. Dödar de mig så dör jag för Kristus, resonerade jag. Inget farligt kan hända för jag är i hans händer.”
När de träffades hotade Lelas familj henne till livet.
”De gav mig tre dagar att komma på bättre tankar och bli muslim igen, annars skulle de ta livet av mig. Det fanns många män där. De trängde bokstavligt talat in mig i ett hörn och blev hotfulla och sa att de kunde ta livet av mig här och nu och gräva ner mig i skogen. Ingen skulle få veta något.”
Åtskilda
Vettskrämd och darrande i hela kroppen kom Lela hem igen samma kväll. Även om hon försökte dölja sina känslor för Nadine, märkte hennes dotter att hon var uppskakad.
Innan flickan gick och lade sig bad hon: ”Jesus, snälla gör så att mamma inte dör.” Så snart hon somnat visade sig Jesus för henne i drömmen. Han sa att hon inte behövde oroa sig och att allt skulle ordna sig för hennes mamma.
Vad Nadine inte visste var att hennes mormor i all hemlighet nu försökte påverka henne istället för Lela. Med hjälp av inflytelserika vänner lyckades hon få ett domstolsbeslut som hindrade den nu trettonåriga Nadine att lämna landet, då hennes mamma omvänt sig till kristendomen. Sedan begärde hon vårdnaden om sin dotterdotter fram till hennes artonårsdag.
Under den här perioden hotades Lela allt oftare till livet, och efter att hennes pastor bestämt gett henne rådet att fly för livet, bestämde hon sig för att lämna landet. Det gav henne inget annat val än att låta sin mamma ta hand om Nadine.
Att välja mellan sin dotter och en säker död är en valsituation som ingen borde behöva utsättas för. Smärtan är stor, och varje dag tänker Lela på skilsmässan från sitt enda barn, allt för att hon valde att följa Honom som gav allt för att frälsa henne.
Lela ber ständigt att hennes dotter ska kunna motstå sin mormors försök att göra henne till muslim igen. Hon väntar på att Nadine ska fylla arton och bli myndig, så att hon kan lämna landet och återförenas med sin mamma.
Be gärna för dem:
*Av säkerhetsskäl har namnen ändrats.