Indien den 10 september 2020
Det sägs att det finns miljontals gudar i Indien. Trots det hittar många indier den ende sanne Guden och deras liv blir sedan aldrig mer detsamma. En av dessa är Kirti, som har fått betala ett högt pris för sin tro. För några år sedan misshandlades hennes man till döds på grund av att han och Kirti vägrade ge upp sin tro på Kristus.
Kirti och hennes man vägrade att lämna Jesus och gå tillbaka till hinduismen. Det fick ett högt pris, hennes man blev till slut dödad av en grupp män från byn.
Det är en solig dag i Indien och solens strålar reflekteras mot de vajande löven i träden. Kirti* har på sig en rosenfärgad sari och en guldskjorta. Hon lägger händerna i knät medan hon talar – hon nickar och ler ofta, trots de fruktansvärda saker hon berättar. Hennes berättelse handlar om förlust och ett stort lidande för Jesus, ändå sprider hon ljus omkring sig.
Kirti är en ung mamma på landsbygden. Hon bestämde sig för att följa Jesus under en gudstjänst i en kyrka en bit bort från hennes by, när Gud helade henne från en sjukdom. Efter den händelsen blev hon fast rotad i Jesus med en stark övertygelse som sedan dess har präglat hennes tro.
Konfronterad av de äldste i byn
När Kirti kom tillbaka till sin hemby spred sig nyheten om hennes omvändelse snabbt, vilket innebär stora risker i ett samhälle där hinduismen är en viktig del av sammanhållningen och bygemenskapen. Att gå emot den kan resultera i uteslutning eller till och med döden. Byinvånarna anser att en konvertering bort från hinduismen kan förarga gudarna och dra katastrof och olycka över hela byn. Det dröjde därför inte länge förrän Kirti och några andra kristna kallades till ett möte hos de äldste i byn. Hela byn var där.
– De sa att vi måste sluta gå i kyrkan, annars skulle de slå oss, berättar Kirti.
Några av de kristna blev rädda och gick med på att sluta gå i kyrkan, men Kirtis familj vägrade förneka Jesus. De äldste i byn blev frustrerade över Kirtis envishet och bad henne komma tillbaka nästa dag. Under flera efterföljande möten pressade de Kirti att förneka sin nya Gud och återgå till hinduismen. Till slut hade byborna tagit med sig bambukäppar och hotade med våld. Då blev Kirti och hennes man rädda och sa att de skulle sluta gå i kyrkan.
Anordnade hemliga gudstjänster
Men tron i deras hjärtan var för stark för att hålla det löftet. Kort därefter ordnade de hemliga möten i sitt hem på söndagarna. Några kristna samlades då för att be, lovsjunga – i tysthet – och snart började en pastor från en grannby att leda gruppen.
En man blev helad genom deras böner och i en liten by är det svårt att hålla något hemligt länge. De äldste i byn fick reda på helandet och kallade till sig den unge mannen för att fråga ut honom. De äldste tyckte inte om de svar han gav dem så de slog honom och samlade ihop en mobb för att konfrontera de kristna i Kirtis hus.
– Folkhopen tog sig in i mitt hus. De letade efter min Bibel och hotade att döda mig om jag fortsatte att tillbe Jesus, säger Kirti.
Sedan drog mobben med sig Kirti och andra kristna ut ur huset och började misshandla dem.
– De slog oss med käppar, sparkade och slog oss hänsynslöst, säger Kirti.
Medan de slog henne sa de att det var hennes fel att många byinvånare hade blivit kristna. De skrek också ”lämna Jesus”, om och om igen.
Festade upp Kirtis mat
Efter ett tag hittade byborna Kirtis Bibel, tände eld på den och brände upp den framför hennes ögon. Sedan sökte de igenom hela hennes hus och stal all mat; ris, vete, grönsaker och till och med hennes kycklingar och getter. Under tiden bad Kirti om och om igen ”Gud, rädda oss om du vill rädda oss!”
Till slut tröttnade mobben och lämnade dem. Sedan bjöd de äldste in hela byn till en stor fest via högtalare. Där tillagade de all Kirtis mat och bjöd hela byn på. De åt bokstavligen upp hennes levebröd. ”Så går det när du följer Jesus”, sa de.
Alla kristna fick skador, men Kirti skadades värst och bröt ryggen, något som begränsar henne än idag. Alla fick köras till sjukhus och Kirti fick stanna i över två veckor. Open Doors fick höra talas om Kirti och de andra kristna, och kunde genom lokala samaberbetspartners bistå med själavård och hjälpa till att betala sjukhusräkningar.
Bortförd mitt i natten
När Kirti och hennes man återvände hem hade alla i byn slutat tala med dem och de fick inte längre hämta vatten från byns brunn.
– Jag brukade hämta vatten vid midnatt, säger Kirti.
De kristna i byn höll sig tysta ett tag, men så småningom började några av dem komma förbi Kirtis hus och be tillsammans. När byledarna förstod att deras misshandel och förnedring inte hade avskräckt de kristna från att följa Jesus blev de rasande.
En sen kväll omringade en grupp män Kirtis hus. De knackade på, trängde sig in och förde ut hennes man med våld. Kirti försökte stoppa den. ”Vart för ni min man!”, skrek hon, men männen struntade i hennes rop och låste in henne i huset. Kirti ropade på hjälp, men det dröjde flera timmar innan andra kristna i byn hörde henne och kunde släppa ut henne.
Misshandlades till döds
Männen som förde bort hennes man torterade honom i flera dagar. Under tiden försökte Kirti desperat hitta honom och gick från by till by innan hon till sist fick hon reda på var han fanns. Hon såg honom på avstånd och var säker på att han såg henne, men han verkade inte känna igen henne längre. Efter det fördes han iväg så hon inte längre såg honom, men hon var var hundra meter ifrån och kunde höra honom skrika. Hennes man hade mördats.
Gärningsmännen greps aldrig och dömdes därför inte heller för mordet. I byn vägrade de äldste låta Kirti begrava sin man i byns kyrkogård, så Kirti fick begrava honom på sin egen tomt. Några andra kristna var med henne och höll en enkel begravning.
Hamnade på ett skyddat boende
Efter denna fruktansvärda händelse lämnade Kirti och hennes barn sin by och flydde till ett skyddat boende, där hon fick hjälp med mat, kläder, filtar, ekonomi och själavård genom Open Doors lokala samarbetspartners. Kirti bor nu i ett nytt hus, men hennes skador hindrar henne från att arbeta och det gör hennes situation osäker. Hon får fortfarande hjälp med matleveranser.
– Tack vare er hjälp går barnen i skolan nu, säger Kirti.
Hennes tro är orubblig, trots allt lidande den har fört med sig.
– Jag har lagt allt i Jesu händer, säger Kirti och fortsätter:
– När jag är ledsen påminns jag om Guds ord. Han hjälper mig igenom alla mina svårigheter. Jag kan inte läsa eller skriva, men jag har memorerar allt som min pastor lär mig. Många nya kristna lämnar tron på grund av attacker, men jag är stadig i min tro.
Idag har Kirti återvänt till sin by för att än en gång vara ett ljus för Jesus. Hon befinner sig fortfarande i fara och är i behov av stöd, precis som tusentals andra kristna som har beslutat att följa Jesus i den hinduiska världen
– Byborna vill kasta ut mig och de hotar ofta att döda mig. [Men] jag ber att min by ska bli räddad och jag tror att de någon gång ska ta emot frälsningen, säger Kirti.
**
Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd. Det står ju skrivet: För din skull lider vi dödens kval dagen lång, vi har räknats som slaktfår. Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek.
Romarbrevet 8:35-37
* namnet är ändrat av säkerhetsskäl
