Somalia den 28 augusti 2018
Över 99 procent av befolkningen i Somalia är muslimer. Trots att det nästan inte finns något utrymme för den kristna tron kommer allt fler personer till tro på Kristus. För Farah är evangeliet ett ljus mitt i förföljelse, isolering och hot. Stödet från kristna runt om i världen hjälper honom att hantera familjens avståndstagande.
Farah, 43, lever ensam, något som är ovanligt i Somalia, där släkten har stor betydelse. Här visar han sin favoritbibelvers från Matteus fem.
Farah*, 43, lever ensam och hans hem är enkelt inrett, några få mattor, en madrass, en stol och lite kläder. Det är ovanligt som somalier att leva ensam, utan beskydd från släkten. Farah har vant sig vid att inte möta annat än fiendskap från sin omgivning, men samtidigt har han tur som lever. Det är få kristna somalier, som är öppna med sin kristna tro, som kan gå säkra.
Redan som ung pojke blev Farah nyfiken på den kristna tron. Hans pappa var imam i den lokala moskén, och välkänd i samhället.
– När jag var åtta hörde jag en röst, som jag inte kände igen, som kallade mig att följa honom. Efter den händelsen fick jag en längtan efter att få veta mer om Jesus, säger Farah.
Familjens utländska grannar var kristna och Farah besökte dem ofta.
– När mina föräldrar förstod att de var kristna fick jag inte längre besöka dem, men i hemlighet klättrade jag över deras staket för att få vara med dem, säger han.
Farah började avsky sina koranstudier. Istället lyssnade han på kristna radioprogram på somaliska, och började genom dem att kommunicera med andra kristna.
– Min familj ansåg att jag hade fångats av ”ondskan som går under namnet kristendom”, säger han.
Som 13-åring började Farah att predika för sina vänner i skolan, och berättade för dem om Jesus.
– Det fanns 40 barn i min klass och tre av dem tog emot Kristus, säger Farh.
Skolan kom på Farah med att evangelisera och han relegerades. Några klasskamrater berättade för hans föräldrar att han hade blivit kristen.
– Det var då förföljelsen började från deras sida, säger han.
När Farah var 17 fängslades han efter att ha predikat evangeliet, totalt satt han fängslad i sex månader.
– Det var vid den tiden som pappa bestämde sig för att jag skulle dödas, men mamma och mina bröder var emot hans beslut, säger Farah.
Farah fick leva, men satt isolerad i fängelset, eftersom han fortsatte att berätta för sina medfångar om sin kristna tro. Den var en svår tid, men Farah kände att han blev styrkt mitt under fängelsetiden.
– Gud talade till mitt hjärta om att jag inte skulle ge upp. Han stärkte mig hela tiden. För mig är den kristna tron som en man som går i mörkret med ett ljus i handen. Gud sände sitt ljus till mig så att jag skulle kunna leva på rätt sätt, menar Farah.
Jagad av polisen
När Farah var 30 år gammal gifte han sig med en kristen kvinna, de fick fem barn tillsammans.
– Vi brukade be tillsammans och hade en bra gemenskap med både varandra och våra barn. Hon höll också samlingar med andra kristna kvinnor, för att be med dem, säger han.
Men några år senare intensifierades förföljelsen i området. Farah fick höra att polisen sökte honom. De gjorde flera razzior i hans hem, men fick inte tag på honom. Farah flydde till en annan region i landet, och lämnade sin familj ensam.
– Där blev jag sjuk. Det var smärtsamt att vara sjuk och utan någon jag kände i närheten, men den helige Ande tröstade mig. Under den tiden träffade jag samarbetspartners till Open Doors. De hjälpte mig med mediciner, och höll regelbunden kontakt med mig. Deras stöd tröstade mig, berättar Farah.
Fyra månader efter flykten förvärrades hans tillstånd. Han bestämde sig för att återvända hem, då myndigheterna gett upp sina försök att arrestera honom. Men när han kom hem visade det sig att hans fru flyttat. Tiden som åtskilda hade tagit hårt på både henne och barnen, som lidit svårt i hans frånvaro.
– Byborna hade tvingat ut dem från huset, de hade om och om igen frågat min fru varför hon stannade hos mig. Både polisen och andra kom regelbundet hem till oss och frågade efter mig, berättar Farah.
Till slut stod hon inte ut längre, utan flyttade hem till sina föräldrar. Det var en svår tid för familjen.
– Sedan dess har människor jag inte känner ringt mig för att förolämpa mig, jag har inte heller kunnat hitta ett jobb i byn eftersom alla känner till mig. Hela min släkt har avvisat mig, och sagt att jag måste välja mellan dem eller min tro. Men jag har svarat att det är sanningen jag behöver, inte välstånd, säger Farah.
Sedan dess lever Farah ensam, han har inte återförenats med sin fru och familj. Men han får stöd av Open Doors samarbetspartners, som hjälpt honom att starta ett företag för att få en inkomst.
– Ni har visat mig broderlig kärlek. När mina biologiska syskon förföljt och övergivit mig, så har mina bröder i Kristus hjälpt mig. Mitt i mitt lidande har jag insett att det finns bröder som ber för mig, visar mig omsorg och hjälper mig, det har stärkt min tro, säger Farah.
Med i en församling
I dag tillhör Farah en hemlig församling, och träffar andra kristna regelbundet. Under intervjun nämner han sin favoritbibelvers från Matteus fem: ”Saliga är de som förföljs för rättfärdighetens skull”. Han vill också passa på att ge andra nykristna ett råd:
– Läs alltid bibeln och håll din blick fäst på Jesus. Överlämna all din oro till Gud, och be innerligt. Vi behöver förstå att vårt öde är Gud själv. När lidandet kommer in i ditt liv, var uthållig. I Bibeln står frasen ”var inte rädd” skriven 365 gånger, säger han.
– Tack för allt ni gör. Open Doors var de första som besökte mig och gav mig stöd. Era böner håller mig uppe. Jag kommer aldrig att glömma detta, säger han.
Be gärna för Farah, om beskydd och att han en dag ska kunna återförenas med sin familj och släkt. Be även att hans fru får tröst och stöd.
Open Doors i området
Open Doors hjälper kristna genom lokala samarbetspartners. Ditt stöd gör det möjligt för oss att hjälpa kristna på Afrikas horn som för förföljs för sin tro. Bland annat genom att vi:
*Av säkerhetsskäl har namnet ändrats
