Malaysia den 16 maj 2019
Trots tio års äktenskap vågar Nora och hennes man Daniel ändå inte skaffa barn. Anledningen? Deras kristna bröllop skulle inte erkännas officiellt eftersom Nora har muslimsk bakgrund så ett eventuellt barn skulle omhändertas av de muslimska myndigheterna.
Noras familj vet fortfarande inte om att hon har konverterat och blivit pastor.
För Nora är den kristna tron förenad med mycket kamp. Prövningarna kommer av att hon är född muslim och tillhör den inhemska befolkningsgruppen malajer. Och nu följer hon Jesus, vilket är olagligt för henne. Sorgligt nog får hon inget erkännande av den officiella kyrkan i sitt land. Varken hon eller några andra troende med muslimsk bakgrund får tillhöra den officiella kyrkan. Om den kyrkan tillät att människor som har konverterat från islam deltog i gudstjänsterna skulle kyrkan drabbas av samma förföljelse som konvertiterna själva.
– Redan som liten fick jag läsa om islam i skolan och fick lära mig hålla alla bud. Men jag kände mig aldrig dragen till islam. Ända sedan lågstadiet har jag tyckt illa om att studera islam för det känns så långsökt, säger Nora.
Kom till kyrkan i vuxen ålder
Eftersom det enligt lag är förbjudet att evangelisera bland den inhemska befolkningen vågade ingen berätta för henne om att Jesus erbjuder frälsning som en fri gåva. Men Gud hade inte glömt henne.
Många år senare när hon började arbeta träffade hon sin blivande man Daniel på arbetsplatsen. Han tog med henne till kyrkan där hon deltog i bibelstudier på sina lediga dagar.
– När jag fick höra talas om Jesus bestämde jag mig för att följa honom eftersom jag tror att han är vägen, sanningen och livet (Johannes 14:6). Jag vet att det beslutet har förändrat mitt liv för alltid. Men därför att Gud och Daniel står vid min sida är jag beredd att ta konsekvenserna. Vad som än händer kommer Daniel och jag att ta det som Guds prövning och som en utmaning för vår tro, berättar hon.
Daniel och hon hade varit tillsammans i många år när de bestämde sig för att gifta sig. Först gick de till Daniels präst och bad honom viga dem i kyrkan. De ville ha ett kristet bröllop, men prästen sa nej och menade att Daniel måste bli muslim.
I Malaysia kräver lagen att icke-muslimer omvänder sig till islam för att få gifta sig med en muslim. Sker inte det räknas äktenskapet som ogiltigt och de döms enligt sharialagarna. Just därför har många kristna konverterat. Och när äktenskapet krisar eller slutar med skilsmässa upptäcker dessa konvertiter att de inte kan återvända till den kristna tron. De är för all framtid registrerade som muslimer. Detta ingår i statens islamiseringsprogram för att öka antalet muslimer i trakter där majoriteten är kristna.
– Jag sa till prästen att jag inte ville att Daniel skulle byta religion, berättar hon och fortsätter:
– Det är ju jag som vill byta tro. Vi är båda kristna, och vi vill ha ett kristet äktenskap. Eftersom kyrkan sa nej lämnade vi kyrkan. Men när Gud stänger en dörr, öppnar han en annan.
Hittade en pastor med muslimsk bakgrund
Via en god vän hittade Nora och Daniel en församling som har grundats av en kristen med muslimsk bakgrund, pastor Ishak. Han är precis som Nora troende från malajisk bakgrund.”
När de först gick till hans församling var han inte beredd att viga dem.
– Men vi tog det som Guds prövning och en möjlighet att bli starkare i tron.
Pastor Ishak såg det som en prövning även från hans sida.
– De var med i mina böner i veckor och månader för jag ville pröva dem. Jag bar fram allt till Herren och frågade om de verkligen var sända av honom. De visade sig vara trofasta och kom till kyrkan varje vecka. De uteblev aldrig. De deltog aktivt i församlingens verksamhet.
Efter ett år döpte han Nora i juni 2008 och vigde dem i december samma år.
Om vigseln: "Innan jag vigde dem grät jag"
Bröllop ska ju vara glada tillställningar – för bruden, brudgummen, för släkt och vänner. Men det gällde inte Nora.
Hon bjöd inte sina föräldrar på bröllopet. De visste inte att hon hade lämnat islam och tagit emot Kristus. Och det gör de inte än idag.
– Mina syskon kanske skulle försöka hindra mig. De kan kasta ut mig ur familjen. Jag pratar inte om min tro, inte för att jag är rädd, utan för att jag inte vill mista relationen till mina föräldrar som börjar bli gamla, säger hon.
Hennes pastor Ishak berättar:
– Jag kommer ihåg hur jag på bröllopsdagen sa till alla: ’Stackars Nora. Idag är hennes stora dag, hennes bröllopsdag, och hon har inte kunnat berätta det för sina föräldrar.’ Sen brast vi alla ut i gråt. Redan innan jag vigde dem grät jag. Det gjorde också de få malajiska troende som var med på vigselgudstjänsten. Alla grät vi. Detta är det kors vi måste bära. Vi grät både för hennes och för vår egen skull. Vi är en gråtande församling, ja, vi grät verkligen.
Äktenskapet är aldrig något problem för dem som kommer från kristna familjer. De kan alltid gifta sig. Men för kristna med muslimsk bakgrund är det ett jätteproblem. Utan äktenskap ingen livskamrat och inga barn.
Barn inget alternativ
Nora och David har varit gifta i tio år nu men har inga barn.
– Jag har inga barn. Jag vill ju förstås få barn. Alla gifta par vill absolut ha barn. Men för vår del …, säger hon och hejdar sig.
– ...har vi fortfarande inga. Vi kan inte … få barn för tillfället.
Barnlösheten är en ständig kamp och hjärtesorg för Nora.
– Min man är kristen. Jag föddes som muslim. Vi gifte oss i kyrkan. Vi fick aldrig någon borgerlig vigselceremoni så vårt äktenskap är inte giltigt enligt lagen. Om jag fick barn skulle barnet omhändertas av de muslimska myndigheterna om man kom underfund med att jag är kristen. Det är ’omöjligt’ för oss att få barn, säger hon och börjar gråta.
Nora berättar att hon känner ett par som fick barn, och även om de var troende hade de gift sig med muslimsk vigsel. Mannen hade omvänt sig till islam eftersom de ville få en officiell födelseattest för sitt barn. Detta betydde i sin tur att barnet blev muslim. När Nora såg det tänkte hon att hon kunde göra likadant. Men innerst inne upplevde hon att hon inte kunde byta ut sin mans kristna tro och göra honom till muslim bara för att kunna få barn. Tillslut slog hon bort tanken. Hon säger att det är okej och att hon kommer att betrakta andras barn som sina egna.
Trots motstridiga känslor får hon hopp och styrka att kämpa vidare.
– Vi använder Open Doors material för lärjungaträning. Av det jag lärt mig får jag verkligen kraft dag för dag. Jag känner till de bibliska principerna, och det ger mig styrka. Det ger mig framtidshopp. Det är svårt att leva upp till all undervisning, men den ger mig ändå hopp. Och det är det som gör mig stark.
Nora är första kvinnliga malaj-pastorn
Den inhemska församlingen i Malaysia är mycket svag och splittrad. Den har inget officiellt ansikte utåt. Det finns mycket få heltidsanställda pastorer, och de som finns kommer för det mesta från de officiella kyrkorna där andra etniska grupper samlas.
Det finns inte mer än ett tiotal pastorer från folkgruppen malajer. När det gäller de som har läst teologi och ordinerats som pastorer är det bara pastor Ishak, Nora och ytterligare en person. De går i spetsen för den inhemska församlingen.
Open Doors har gett Nora understöd i samband med hennes treåriga teologiutbildning på ett bibelseminarium. Hon tog sin examen 2017 och avskildes som andrepastor i sin församling året efter. Under avskiljningshögtiden sa mannen som ledde gudstjänsten:
– Hon är ett bönesvar. Nu måste ni ta ansvar. Ni måste beskydda henne. Ni måste ha omsorg om henne. Om några religiösa myndigheter skulle arrestera henne eller några andra av våra troende syskon med muslimsk bakgrund måste vi som församling stå förenade med dem. Det är vårt gemensamma ansvar.
Fotnot: Personerna i reportaget heter egentligen något annat.
