Nigeria den 1 april 2021
Jeremiah tjänar som pastor i centrala Nigeria, ett område där kristna lever med ständig risk för attacker. För ett år sedan drabbades hans egen by.
– När vi somnar på kvällen vet vi aldrig säkert om vi ska leva till morgonen, säger han.
Pastor Jeremiah inspekterar skadorna på det som tidigare var hans hem.
Pastor Jeremiah har på sig en ljusbrun skjorta med golden retriever på. Hans röst låter som en herderöst, vänlig men bestämd, när han beskriver de smärtsamma minnena av attacken mot hans by i april 2020. Bakom attacken låg militanta fulaniherdar.
– Vi har vädjat till regeringen att ingripa, men de har ingenting gjort. Vi fortsätter be att de militanta fulanikrigarna ska komma på bättre tankar eftersom en del av dem tvingats med i striderna mot sin vilja, medan andra har förhärdat sina hjärtan för att göra det som är ont, men ingenting är omöjligt för Gud, säger pastor Jeremiah.
Pastor Jeremiahs by i Kufanaområdet ligger avsides till och är därmed extra sårbar för attacker. Här finns inte någon elektricitet, inga borrade brunnar med rent vatten och inga vägar. Allt är dessutom inbäddat i skog.
Fulanikrigarnas attack
Den 23 april 2020 klockan fyra på eftermiddagen hände det som byborna hade fruktat för.
– Vi hörde gevärseld alldeles i närheten. Därför sa vi till våra kvinnor och barn att bege sig till närmaste stad medan vi män stannade kvar och vaktade, berättar pastor Jeremiah.
Ungefär en kvart senare omringades byn av beväpnade fulanikrigare. Många av angriparna var storväxta och hade uniform. De kom med automatvapen och sköt på alla de såg. De hade facklor för att bränna ner byn. Byborna hade inte en chans att försvara sina hem, utan tvingades fly. En del sprang långt in i skogen, andra in bland klipporna och somliga försökte springa till närmsta stad.
– De fanatiska fulanikrigarna sköt efter mig när jag sprang, säger pastor Jeremiah.
En del av de kristna byborna lyckades inte sätta sig i säkerhet utan fick sätta livet till. De militanta fulanimännen gick från hus till hus och stack allt i brand. De gick dessutom in i pastor Jeremiahs kyrka. Där staplade de plaststolar ovanpå träbänkarna som församlingen sitter på under gudstjänsterna. De satte eld på stolarna i förhoppning om att träbänkarna också skulle ta eld, så att kyrkan skulle bli övertänd och att taket skulle brinna upp. Märkligt nog tog bänkarna inte eld.
– I sin gudomliga omsorg tillät Gud bara plaststolarna att brinna och smälta i stället för att antända träbänkarna och taket, berättar pastor Jeremiah.
Livet efter förlusten
Morgonen därpå, när angriparna gett sig av, återvände pastor Jeremiah och de andra till byn för att överblicka skadorna.
– När vi kom tillbaka på morgonen såg vi bara eld och rök som steg från husen och spannmålsförråden. De som var med började släckningsarbetet för att rädda spannmålen, för att ha något att äta åtminstone de närmaste dagarna.
Hela lager av husspillror, tegelstenar och bränd korrugerad plåt låg i högar överallt i byn. Hemmen stod kala och saknade tak, och lermurarna hade sotfläckar från bränderna.
Pastor Jeremiah står utanför sitt hem. Fortfarande finns bara en dörrkarm men ingen dörr. Taket är borta och marken är täckt av sot.
– Detta gjorde de för att de vill lägga beslag på det här området, härifrån och långt in i skogen. Men Gud tillät inte att det skedde.
Ökad förföljelse
Pastor Jeremiah går in i sitt hem, lägger händerna på de numera sköra väggarna och bryter loss lite bråte med fingrarna. Den här sortens våldsamma förföljelser är vardagsmat för många kristna i Nigeria, som är nummer 10 på World Watch List 2021 över de länder där det i dag är farligast att vara kristen. Mitt under coronapandemin har de dödliga angreppen blivit fler i området.
– Förut pratade vi fritt och otvunget med fulanimännen, men nu har vi blivit som en orm och en människa – när man ger en orm sin hand blir man biten. Det här känns tungt för oss i dag, berättar pastor Jeremiah.
Trots den fruktansvärda attacken fortsätter pastor Jeremiah att vara herde för sin församling. Han vill ge dem hopp och påminner dem om att de har överlevt tack vare Guds nåd, och Herren har fortfarande en plan för deras liv. En plan som förhärligar hans namn.
– Vi ska ge Gud äran. Han lever och ska hjälpa oss. Precis som en höna breder ut vingarna för att skydda sina små.
Fruktan för fler attacker ligger alltid i luften, men pastor Jeremiah säger att de kristna aldrig har kämpat med vapen i hand.
– Om vi så skulle dö, är vi i Guds hand, säger han.
Ett i Kristus
Open Doors har hjälpt pastor Jeremiah och andra kristna i trakten av Kufana med livsförnödenheter, medicin och byggnadsmaterial. Dessutom har de fått andligt stöd och traumavård.
– Hade ni inte kommit så hade vi lidit ännu mer. Vi säger tack å mitt folks vägnar till er i Open Doors, säger pastor Jeremiah.
Han berättar att stödet har visat på enheten i Kristus.
– Gud har låtit oss få gemenskap med varandra, berättar pastor Jeremiah och talar direkt till kristna som har bett för deras by och skickat hjälp.
Han fortsätter:
– Trots alla våra olikheter är vi ett i honom.
De kristna i Kufana är inte ensamma. I Nigeria och Afrika söder om Sahara finns hundratusentals kristna som riskerar livet varenda dag, när de lever ut sin tro på Jesus i trakter som är fientliga till evangeliet. De har akuta behov av stöd, traumabehandling, lärjungaträning och nödhjälp.
