Afrikas horn den 20 juli 2022
I de många kollektivistiska och hedersskamkulturer som finns i Östafrika, kan det få skadliga konsekvenser att vända sig bort från islam och välja Jesus Kristus. Ibland innebär det att bli utfryst av sin familj. Andra gånger kan det innebära att bli allvarligt skadad eller till och med dödad. Abda* från Afrikas horn är en av dem som fick betala ett högt pris för sin tro.
En bild av Abda. Teckningen är gjord av en annan kristen från Afrikas horn, som lever i allvarlig förföljelse.
”Innan jag fann Kristus bodde jag med mina muslimska föräldrar och vår stora familj i en stad på Afrikas horn. Vi var småbönder som de flesta i mitt område. Sedan träffade jag några kristna som berättade om Jesus. Jag hade alltid varit nyfiken och ville ta reda på mer. Så jag besökte de kristna några gånger för att lära mig vem den där Jesus verkligen är. Jag drogs till deras kärlek till Gud och andra människor. Jag bestämde mig för att deras religion var sanningen. Jag blev döpt och när jag gifte mig var min fru kristen.
Men att vara kristna komplicerade våra liv. I vårt område är kristna misstrodda och ovälkomna. Min familj och mina släktingar kände till min nya religion men sa åt mig att dölja min tro så mycket som möjligt. De gillade inte vårt beslut, men tillät oss ändå att fortsätta bo med dem. Kristna kan inte mötas öppet och det finns inga kyrkor där jag bor. Det innebar att vi var tvungna att organisera våra möten i hemlighet. Några andra kristna och jag träffades hemma hos varandra för att lyssna på radioprogram tillsammans eller för att ha bibelstudium. För att hålla det hemligt ändrade vi ofta plats och tid på våra möten. I området finns det några radikala muslimska grupper. De fick snart reda på min omvändelse och började i hemlighet följa mig till platser för kristen gemenskap. De filmade mig till och med i smyg. En dag gillrade de en fälla för mig. Medan jag var med några andra troende i mitt hus attackerade dessa radikala muslimer oss. De jagade bort de andra kristna och började sedan slå mig. De trodde att jag var gruppens ledare, eftersom mötet var i mitt hus. De sa att de inte ville ha den här främmande religionen i sin by. De lämnade mig i tron att jag var död.
Jag återfick medvetandet två dagar senare och befann mig då på ett lasarett. Mina släktingar hade tagit mig dit. De gillade fortfarande inte min nya tro, men de stod inte heller bakom vad de radikala muslimerna gjorde. Min familj respekterar landets lagar, så därför jagade de bort radikalerna. Men min vänstra arm var så allvarligt skadad att den behövdes amputeras. Jag var rädd att mitt liv nu skulle bli ännu svårare, för med en arm skulle jag inte kunna bedriva jordbruk och ge tillräckligt med mat till min familj.
Jag återvände hem och försökte göra de bästa av situationen. Människorna runt mig är mestadels släktingar eller åtminstone medlemmar i min klan. De är nominella muslimer, men ändå muslimer. Trots att de jagade bort radikalerna så undvek de mig och min familj för att visa sitt missnöje. Det innebar att vi fick leva våra liv, men ingen från min by skulle någonsin hjälpa oss med någonting. Det var därför min fru och jag blev så glada när ni kontaktade oss och gav oss en mjölkko och även två oxar för att stötta vårt jordbruk. Tack vare er hjälp så kan vi försörja oss själva.
Eftersom vi tillåts stanna i vår by har vi möjligheten att evangelisera. Jag behöver inte länge vara en hemligt kristen, eftersom alla vet om min tro. Och jag har redan offrat min arm för Kristus, så jag tror inte att livet kan bli mycket svårare än vad det redan är. Nu känner jag mig fri att evangelisera. Jag går öppet till platser där sysslolösa sitter och tuggar chatt, en slags drog. Jag berättar för dem om den lycka jag fann i Kristus. Tack för att du gör det möjligt för oss att stanna här och försörja oss, så att vi kan fortsätta berätta om Kristus för många fler människor.”
Läs mer om länderna på Afrikas horn: