Nigeria den 12 april 2021
Boko Haram har länge spridit skräck och terror i norra Nigeria. En av dem som bär på sorg och traumatiska minnen efter gruppens attacker är Amina. Hennes make dödades och själv var hon under en period kidnappad av gruppen. Men en tro fast rotad i Guds ord har burit henne.
Varning: Reportaget innehåller våldsamma detaljer.
Maiduguri, huvudstad i delstaten Borno, Nigeria, har alltid kallats för ”fridens hem” av invånarna. Men alltsedan 2009, då Boko Haram startade, är friden försvunnen och fruktan råder.
I den här staden bor Amina. Hon och hennes make Daniel, deras fyra söner och en dotter var aktiva medlemmar i en kyrka i Maiduguri. När Boko Harams uppror tog fart i området hade de ingen tanke på att ge sig av.
– Tack och lov att jag kunde min Bibel och att den inte dolde någonting om förföljelse för oss. Vad som helst kan hända, när som helst. En kristen ska inte vara rädd.
”I morgon tillhör inte dig”
På kvällen den 2 oktober 2012 fick familjen besök var familjen hemma på kvällen.
– Min man mådde inte så bra och ville sova utomhus. Jag gjorde iordning en säng på bakgården. Barnen tittade på TV.
Plötsligt bankade det på dörren. Barnen försökte varna sina föräldrar, när de såg Boko Haram-anhängare tvinga sig in. Men det var inte mycket de kunde göra åt den tumultartade situationen med de beväpnade männen.
– De befallde pojkarna att ligga ner på golvet och jag såg att de tog in min man i huset, berättar Amina lugnt.
De band deras händer bakom ryggen.
– De tog allt, alla våra dokument, våra kläder, till och med mina barns kläder. De fyllde upp bilarna med vad de kunde.
Sedan sa en av dem till Daniel: ”Idag är dagen din, men inte morgondagen.” Angriparna befallde männen att förneka Kristus, men de vägrade.
– De slaktade min man, säger Amina.
Daniel dog med en bön till Jesus på sina läppar. Därefter skar de halsen av Aminas äldsta son Daniel, sedan Manga, den näst äldste. När de kom till tredje sonen, Kambu, började de diskutera om de kunde döda honom, eftersom han kanske var för ung för att mördas enligt deras lagar.
– De tog fram hans kläder och insåg att han var för liten, befriade hans händer och lät honom gå in.
Överlevde mirakulöst
Strax efter det försvann angriparna. Amina visste att Daniel var död, men hoppades att man på något sätt kunde rädda hennes söner, som hade förlorat mycket blod. Några vänner kom till Aminas hjälp och tog med sig hennes söner till sjukhuset. De överlevde mirakulöst, med djupa ärr i sina nackar där Boko Harams knivar hade skurit igenom hud, vener, senor och ben.
– Först var vi generade över ärren. Ni vet, det är sådant som drar till sig uppmärksamheten. Men senare insåg vi att de var ett vittnesbörd. Det är ett bevis på att Gud finns, säger Manga.
Amina tillsammans med sina fem barn. Manga, längst till vänster, och Daniel, längst till höger, överlevde mirakulöst attacken från Boko Haram.
Amina upplevde allvarlig posttraumatisk stress och depression efter Daniels död. Men hon fick hjälp att bearbeta upplevelsen och lärde sig med tiden att leva utan sin make.
Boko Haram var dock inte färdig med henne än.
Fången i Sambisaskogen
Nästan fem år senare, den 20 juni 2017 reste Amina med en grupp män och kvinnor till en begravning. Plötsligt besköts minibussen. När skottlossningen upphörde hade chauffören och alla män i bussen dödats. Amina skottskadades och blev medvetslös. När hon vaknade upp igen befann hon sig i Sambisaskogen, i Boko Harams fångenskap. Tillsammans med andra kvinnor tillbringande hon mycket av sin tid de följande veckorna i bön och fasta.
Många års bibelstudier hjälpte Amina att hålla kvar vid sin tro. Samtidigt fanns det stunder när de var rädda, speciellt när Nigerias beväpnade styrkor ökade sin närvaro i Sambisaskogen.
– En gång fälldes en bomb och det brann överallt. Då var vi rädda.
– Vi var där under svårigheter, trauma, hunger och fruktan. Jag sa alltid till Gud: ”Gud, jag känner inte djävulen. Det är Dig jag känner. Så ta ansvaret.”
Till slut befriades kvinnorna.
– Folk välkomnade mig och var väldigt upprymda, mina barn och deras vänner, människor från vår kyrka och grannar. De kom och huset blev fullt. Jag gick in i rummet, böjde knä och bad innan jag gick ut igen och tackade alla.
Nytt hopp
För Amina har stödet från Open Doors betytt mycket.
– Open Doors har varit till stor hjälp. Speciellt den första gången när de gav mig traumabehandling. En som har varit med om så mycket har också mycket att bearbeta.
Amina fick även hjälp med att slutföra återuppbyggnaden av sitt hus, samt nödhjälp under covid-19-pandemin.
– Open Doors hjälpte mig att inse Guds kärlek, kanske speciellt genom traumabehandlingen, men också genom det andra. Ni visade kärlek genom att ta hand om dem som lider, de som har trauman och de som är i svårigheter. Ni får dem att inse att Gud fortfarande lever.
