Nordkorea den 4 februari 2020
När Young-Sik tvångsförflyttades hamnade han långt bort från sin familj och sin kristna gemenskap och blev deprimerad. Men Gud hade en plan och Young-Sik fick en kallelse från Honom.
– Jag vet att jag kommer att tjäna Herren till min död i den här byn. Det här är var Gud har placerat mig, det är inte myndigheterna som har gjort det.
Young-Sik överaskades på åkern när en annan person som var kristen gav sig till känna (personen på bilden har inget samband med texten).
Det är inte ofta vi kan berätta om människor som fortfarande bor i Nordkorea. Risken är för stor att deras identiteter avslöjas. Men den här berättelsen har satts samman på ett sådant sätt att vi bedömer att den inte kan utgöra en fara för någon.
Som ung skickades Young-Sik* till en avlägsen by av den nordkoreanska regimen. Det var inte ett straff för hans kristna tro, för den hade han kunnat hålla hemlig, utan det var något som bara hände. Plötsligt befann han sig helt ensam på en hemsk plats, utan sin familj och utan kristen gemenskap. Livet var hårt. Att leta upp något att äta kunde ta timmar. Utöver det tvingade de lokala myndigheterna honom att utföra det vanliga arbetet. Young-Sik upplevde alla dagar som likadana. Tråkiga. Deprimerande. Fruktansvärda.
Oväntat möte
Under vinterperioden vaknade han vanligtvis upp på morgonen i isande kyla, gick ut på gatan för att se till gatubarnen som fanns några kvarter bort. Han försökte ge dem lite uppmärksamhet, och kanske också lite av sin mat. Sedan började hans dag på fältet. Det fanns nästan ingenting att hämta där, annat än några torra stjälkar eller rötter från okända plantor. Han brukade hitta några kornrester som såg ut att vara rester från höstskörden, och om han hade tur kunde han hitta några majskärnor eller till och med lite grönsaker som till exempel pumpor eller gurkor.
En dag när Young-Sik trodde att han var helt ensam viskade han:
– Käre Jesus, hur länge ska jag behöva leva på det här sättet?
Men han var inte ensam, en äldre man som hette Byung-Chul, och som var kristen i hemlighet, hörde honom. Byong-Chul frågade sig själv om han hade hört rätt. Hade den där mannen just bett för sig själv?
Byung-Chul närmade sig Young-Sik försiktigt, för att inte skrämma honom. Han kunde inte bara säga till honom att han var kristen, eftersom andra kunde befinna sig i närheten och lyssna. Det skulle leda till att han satt i fängelse redan innan lunchtid. Han kom långsamt närmare, och när han befann sig intill Young-Sik tog han tag i hans handled, höll upp den och ritade ett kors i Young-Siks handflata. Young-Sik förväntade sig inte den plötsliga beröringen och förstod inte den osynliga symbolen som tecknades i hans hand. Han drog tillbaka handen och uppmanade Byung-Chul att gå sin väg. Den äldre mannen gav sig av, men bestämde sig för att invänta en ny möjlighet att avslöja att han var “en broder”.
Psalmen övertygade Young-Sik
Den möjligheten kom snabbare än väntat. Nästa dag gick Young-Sik ut igen till samma fält för att hitta lite mat för dagen. Byung-Chul gick förbi samma plats och nynnade avsiktligt på en psalm.
– Först blev jag skräckslagen! berättar Young-Sik, och fortsätter:
– Jag såg mig omkring på fältet för att försäkra mig om att ingen var där. Jag kände igen sången och det var en psalm som jag hade lärt mig för många år sedan. Jag tittade på Byung-Chuls ansikte, och det såg så hoppfullt ut att jag förstod att han nynnade avsiktligt på melodin, för att jag skulle förstå vad han menade.
De två var tvungna att vara försiktiga. De försäkrade sig om att ingen annan var i närheten och viskade några detaljer om sina respektiva bakgrunder till varandra.
– Glädjen jag upplevde var otrolig, det var en mycket helig stund för oss. Jag hade hittat en andlig vän på den här mardrömslika platsen. Nu fanns det hopp, säger Young-Sik.
Han bjöds in till nästa möte med den underjordiska kyrkan.
– Det var en sådan underbar upplevelse, som visade hur trofast Jesus är. Alla tecken på depression försvann och hoppfulla böner fanns på mina läppar.
"Tillfället kom från Gud"
Byung-Chul tjänade Herren under flera decennier i den avlägsna byn. Han var en andlig ledare för de kristna och hjälpte även andra bybor med sina medicinska kunskaper, gratis. Det sistnämnda väckte mycket misstänksamhet i området. Varför skulle någon hjälpa någon annan utan att be om att få något i gengäld? Den lokala polisen granskade Byung-Chul många gånger, utan att hans tro avslöjades. Men den underjordiska kyrkan växte tack vare hans arbete.
Young-Sik berättar att Byong-Chul en dag fick besök av en högt uppsatt tjänsteman.
– Han bad honom om medicinsk rådgivning kring en sjukdom som någon i en högre position hade. Byung-Chul upplevde att tillfället kom från Gud. Han bad tyst, följde med vakten, och behandlade personen omsorgsfullt. När den sjuke var helt frisk igen erbjöds Byung-Chul att flytta till in till stan och få bättre förutsättningar.
Men Byong-Chul var övertygad om att hans kallelse var i byn och bland de kristna där som han hade tagit sig an. I stället gav Byung-Chul erbjudandet vidare till ett av gatubarnen som Young-Sik tog hand om. Några veckor senare skickades barnet till en stor stad för att få en mycket bättre utbildning och ett bättre liv.
Kallad av Gud - inte av regimen
För en kort tid sedan somnade Byung-Chul in, lugnt och stilla. Före sin död hade han förberett Young-Sik för att kunna ta över rollen som ledare för den hemliga gruppen av kristna i den lilla byn.
– När han välsignade mig som den nya ledaren fick jag uppleva ytterligare ett glädjande och andligt viktigt ögonblick. Men det handlade inte bara om rollen jag hade fått. Det gällde också min kallelse. Jag vet att jag kommer att tjäna Herren till min död i den här byn. Det här är var Gud har placerat mig, det är inte regimen som har gjort det. Som Byung-Chul alltid sade: “Om jag bor här, så ska jag bo här. Om jag dör, ska jag dö här.”
Tack vare Guds oerhörda nåd skickades inte Young-Sik till någon gudsförgäten plats. I stället fanns det en hemlig kyrka som väntade på att bli tjänad av honom.
Open Doors ger stöd till kristna som Young-Sik. För Young-Siks säkerhets skull kan vi inte berätta om hur vi kom i kontakt med honom, men dina trogna böner och gåvor hjälper honom och de andra hemliga troende att överleva under de svåraste omständigheter.
Som en av våra fältarbetare säger:
– Det kristna livet i Nordkorea är bortom allt vad man kan föreställa sig, men vi ber alla om att Gud ska vara trofast och att han ska beskydda sina barn under alla omständigheter.
