Eritrea den 18 mars 2020
Eritrea är ett av de svåraste länderna i världen att leva som kristen i. På World Watch List 2020 hamnade landet på plats nummer sex. I vårt långreportage får du ta del av kristna Pauls tio år i fängelse, Eritreas politiska och religiösa historia samt en pastors syn på när det är okej att inte lyda överheten.
Paul, som egentligen heter något annat, satt fängslad tio år i Eritrea, för att han vägrade avsäga sig sin kristna tro.
Paul* är i 40-årsåldern. Hans hår är nästan helt grått och huden har oväntat många rynkor för en man i hans ålder. Kroppen är mycket mager. Armarna som sticker fram ur ärmarna på hans fleecejacka ser ut att vara för bräckliga för de stora händerna, som med sina rörelser förstärker de olika nyanserna i hans berättelse. Orden kommer i en jämn ström, med pauser så korta att han knappt hinner andas ordentligt. Paul har mycket att berätta. Om den förtvivlan han upplevde innan han lärde känna Jesus. Om att en person som inte var kristen visade honom Frälsaren. Om tio hårda år i fängelse för att han vägrade förneka sin tro. Och om det hopp som tron gav honom.
Människor utanför en byggnad i Eritreas huvudstad Asmara (personerna på bilden har inget samband med texten).
Paul växte upp i en kärleksfull familj. När han hade blivit vuxen flyttade han för att hitta ett arbete. Han fick jobb som tekniker i ett militärläger långt borta.
Men Paul drabbades av svår depression och varken jobbet, inkomsten eller statusen kunde ge honom ro.
− Jag kan inte förklara den starka oro jag upplevde. Jag tror att djävulen ville driva mig till vansinne. Jag skulle ha blivit galen om inte Gud hade nått mig.
Gick på kristet möte i militärlägret
En dag frågade Paul en vän i lägret vad han kunde göra för att bli av med sin ångest. Vännen trodde inte på Gud men sa:
− Det finns kristna här. Du kanske blir bättre om du besöker dem.
Så Paul gick till ett av deras möten. Han blev förundrad över att de kristna var så hoppfulla och positiva inför livet.
− När pastorn presenterade evangeliet, undrade jag om det verkligen kunde finnas en himmel för en sådan som jag. Om det var sant ville jag veta mer om det hoppet.
Hemligt kristna firar gudstjänst i Eritrea (personerna på bilden har inget samband med texten).
Paul sänker rösten när han söker efter de rätta orden för att beskriva hur Jesus stoppade honom på hans väg, just när hans liv var ett fullständigt kaos.
− Jag levde livet som jag ville och följde mitt syndfulla hjärtas önskningar. Efter att jag satt min tillit till Kristus, mådde jag bättre och bättre och blev befriad från min oro. Mitt hjärta fylldes med glädje och frid. Allt sedan jag fann den vägen har jag känt mig så tillfredsställd. Detta har haft en enorm påverkan på mitt liv.
Firade olaglig gudstjänst
När Paul hade börjat planera för att lämna det militära, blev han arresterad.
− Jag hade varit där i många år. Men innan jag kunde ge mig av, blev jag fängslad tillsammans med alla de andra i vår gemenskap i lägret, för att vi firade gudstjänst utanför någon av de fyra godkända religiösa grupperna (Se faktaartikeln längre ner, reds. anm.)
Efter att gruppen hade arresterats fick medlemmarna var och en frågan om de ville avsäga sig sin tro.
− De frågade mig om jag skämdes för min tro. När jag undrade varför jag skulle göra det sa kommendanten att jag hade blivit tokig och befallde att jag skulle låsas in.
"Vi var packade som sardiner"
Paul och de andra kristna i gruppen förvarades på två olika platser, varav den ena var en fängelsehåla.
− Där var så hett att det var outhärdligt att vidröra någon annan. Men det utrymme som fanns för var och en var alldeles för litet. Vi var packade som sardiner.
Han var ofta sjuk, men eftersom han vägrade att ge efter för kraven fick han inte den vård som han behövde. De kristna fick höra att de skulle få hjälp, om de bara skrev under olika formulär. Formulären innebar bland annat att de skulle sluta sprida sin tro och att de inte längre skulle tillbe tillsammans med kristna utanför de godkända grupperna. Ett formulär krävde att de skulle acceptera regimens auktoritet. Det här var krav som de kristna kände att de inte kunde gå med på.
Situationen visar på dilemmat för många kristna. Tvärt emot vad de blir anklagade för, respekterar de kristna nämligen regimen och är inte emot den på något sätt. Men att skriva under den här typen av dokument skulle dels betyda att de erkände något som inte är sant, dels betyda att de satte regimen högre än Gud i frågan om att tillbe Kristus.
En befälhavare som hade retat upp sig på att de kristna inte gav efter sa till Paul: ”Ni har fängslat er själva. Ni sitter här av fri vilja på grund av vad ni har gjort och regeringen kan inte göra något för er.”
Fångenskapen påverkade den kristna gemenskapen
Eftersom Paul oftast satt fängslad tillsammans med andra kristna, hade de möjlighet att uppmuntra varandra i tron.
− Till en början hade vi en fantastisk gemenskap, även i bönen, förklarar Paul, och fortsätter:
− Vi hade en bibel som vi rev i bitar och delade mellan oss. Men med tiden förändrades situationen. Folk ville vara för sig själva och tänka. Jag blev också sådan. Jag tror att det berodde på våra långa straff och frustration över omständigheterna.
Allt eftersom tiden gick, började Pauls styrka svika honom.
− De placerade mig i ett utrymme där jag knappt kunde andas. Jag var sjuk och hade ont. Det fick mig att undra vad som väntade mig.
Frestades att ge upp
När några av hans vänner skrev på att de avsade sig tron i utbyte mot frihet, började Paul fråga sig om inte han också skulle göra det. Men så fick han se att en av vännerna vägrade att sluta lovprisa Kristus och blev hårt straffad för detta. Istället för att få Paul att skriva på, gjorde detta att hans mod stärktes.
− Jag trodde att jag skulle dö, men så tänkte jag: ”Vad spelar det för roll, vart kommer jag att hamna? Var har jag mitt hopp, är det inte i himlen?” Jag insåg att mitt hopp inte fanns på jorden. Och det stärkte min själ, när jag påmindes om det hopp Jesus har gett mig.
Paul berättar att han fick uppleva orden från Romarbrevet 8:6, om ett köttets sinnelag betyder död, men andens sinnelag är liv och frid.
− I fängelset finns det påfrestningar och fysiskt lidande. Men det som jag gick igenom i mitt inre finns det inga mediciner mot. Man kan inte ta itu med sådant fysiskt. Detta kan man bara gå igenom med Gud, på ett andligt vis. När jag insåg detta, beslutade jag mig för att aldrig upphöra att tänka på mitt himmelska hem eller sluta ha mitt sinne inriktat på andliga ting. Då befriades jag från min förtvivlan.
Livet i frihet
Kort därefter blev Paul frisläppt, vilket var helt oväntat för honom.
− Gud befriade mig vid exakt rätt tid. Jag vet nu att han inte prövar oss över vår förmåga. Jag var nära att dö och var frestad att kompromissa, men nu är jag så tacksam till honom för hur allt löste sig.
Friheten från fängelset löste dock inte alla omständigheter i hans liv. Utmaningarna i fängelset ersattes av nya. Under sin fängelsetid hade Paul förlorat båda sina föräldrar. Efter frigivningen hamnade han i en akut sorgeprocess, som om förlusten av föräldrarna hade inträffat i går. Han var ensam. Och även om resten av hans familj ansträngde sig för att han skulle känna sig välkommen, kände han sig som en främling inför dem. Det var heller inte lätt för Paul att se hur hans vänner hade gått vidare i livet under de gångna tio åren.