Nigeria den 13 december 2017
Den islamistiska extremistgruppen Boko Haram fortsätter att hålla unga kvinnor fångna i Västafrika, men en del av dem har kunnat räddas och återvända till sina hem. Men de möts av skammen att bli kallade för "Boko Haram-kvinnor".
Fram till oktober 2015 levde Esther* ett normalt liv, som en 17-åring i Gwoza, en stad i södra delarna av delstaten Borno. Hon gick till skolan samtidigt som hon tog hand om sin sjuke far. Hennes mor var död.
Men allt ändrades när terrorgruppen Boko Haram slog till mot hennes stad. Angriparna omringade huset där Esther och hennes pappa bodde. Det sista hon såg innan hon fördes bort av extremisterna var hur hennes pappa misshandlades och lämnades att dö.
Våldtagen gång på gång
Rebellerna tog med henne och flera andra flickor till Sambisaskogen. De använde sig av många olika metoder för att få den unga kvinnan att avsäga sig sin kristna tro och bli muslim. Först genom att erbjuda henne olika privilegier om hon konverterade, men när det inte hade någon verkan började de hota Esther. Flera kidnappare ville gifta sig med henne, men hon vägrade, och kidnapparna började våldta henne.
– Jag kan inte hålla räkningen på hur många män som våldtog mig. Varje gång de kom tillbaka från sina raider så våldtog de oss och vanärade oss, säger Esther, som inte kan hålla tillbaka tårarna.
– Jag hatade mig själv mer och mer för varje dag. Jag tänkte att Gud hade försakat mig. Det fanns stunder då jag var så arg på Gud… Men ändå kunde jag inte förmå mig att förneka Honom. Jag mindes hans löfte att aldrig lämna eller överge mig, berättar hon.
Tillslut blev Esther gravid, och hon kunde inte för sitt liv förstå hur hon någonsin skulle kunna älska barnet hon bar. Vem som är far till hennes dotter vet hon inte.
En skam att återvända
I november 2016 kunde den nigerianska militären spåra upp Esther och de som hade kidnappats tillsammans med henne och rädda dem. Men tillbaka hemma möttes de av misstänksamhet och hån, och blev kallade för "Boko Haram-kvinnor".
– De hånade mig för att jag var gravid. Till och med mina farföräldrar föraktade mig och gav mig öknamn. Jag grät mycket och kände mig så ensam.
Esther födde en dotter som hon gav namnet Rebecca.
– Det som sårade mig mest var att de vägrade att kalla min dotter för Rebecca. När de pratade om henne kallade de henne för "Boko", säger Esther.
Esther har nu fått traumarådgivning från Open Doors. Det har hjälpt henne att arbeta sig igenom sin ilska, smärta och skam. I dag kan hon till och med förlåta sina fiender.
Ett år efter frigivningen så kämpar hon fortfarande med att bli accepterad fullt ut i samhället. Men i dag känner Esther en frid över sig själv och det som har hänt henne.
– Rebecca är min glädje och mitt skratt, mitt i all ledsamhet, säger hon.
Esther och Rebecca bor i dag hemma hos Esthers farföräldrar. Esther har slutat skolan och har inte något officiellt jobb, men kan försörja sig genom att hjälpa till på en farm, och får också livsmedel av Open Doors samarbetspartners.
Stort behov av psykosocialt stöd
I juli uppskattade UNICEF att över 2,7 miljoner konfliktdrabbade barn i Nigeria var i behov av psykosocialt stöd. FN:s organ för samordning av humanitär hjälp, OCHA, rapporterar "att Boko Haram särskilt har riktat in sig mot flickor och pojkar, vilket får allvarliga psykosociala konsekvenser". De förväntar sig "att fler barn kommer att identifieras som traumatiserade i olika grad i de värst drabbade områdena" i de nordöstra delarna av landet.
Forskning från UNICEF och International Alert, som publicerades i februari 2016, visar att flickor och kvinnor som kidnappats av Boko Haram "utsätts för misstro och förföljelse när de återvänder till samhället".
Foto: Open Doors. Esther, som överlevde kidnappningen hos Boko Haram, håller sin dotter Rebecca i sina armar.
*Namnet har ändrats av säkerhetsskäl