Indien den 19 juni 2019
Saree är en tolvårig flicka från den indiska landsbygden. För några månader sen blev hon tvingad av sina föräldrar att välja mellan Jesus och dem. Hon kunde inte göra det valet. Sarees far valde då åt henne och kastade ut henne från hemmet.
Saree misshandlades av sin bror när han fick reda på att hon hade fortsatt gå till kyrkan, mot sina föräldrars vilja.
Skrivet av en Open Doors-medarbetare som har besökt Indien
Jag träffade Saree (hon heter egentligen något annat) på en säker plats, långt bort från hennes hemstad. Mötet arrangerades av en av Open Doors lokala samarbetsorganisationer, som tack vare Open Doors givare kan nå ut till människor som Saree, och jag fick nu se med egna ögon vilken betydelse arbetet kan få för förföljelsens offer.
Saree blev troende efter att hon varit praktiskt taget döv i många år.
–Jag blev retad i skolan för att vara döv, säger hon till mig med sin tysta röst, och fortsätter:
–Det gjorde mig så ledsen. Mitt skolarbete påverkades dessutom. Mina föräldrar prövade allt för att jag skulle bli frisk. Vi gick till sjukhuset, till hinduiska tempel och även till dem som utövar trolldom. Inget hjälpte.
Första gången hon besökte en kyrka
En dag kom Sarees faster fram till henne. Hon sa:
–Dina familjemedlemmar tror inte på den sanna Guden. Men jag gör det. Följ med mig. Min Gud kommer att hela dig.
Det var första gången Saree satte sin fot i en kyrka.
–Efter predikan bad pastorn och några andra människor för mig. Medan de bad kunde jag höra ljud. Långsamt blev ljuden högre och högre. Jag kände också hur något kom emot mig. Det kom närmare och närmare. Det var Guds närvaro. Sedan blev ljuden verkligen tydliga. Jag kunde höra allt. Jag blev oerhört glad.
Hur reagerade människorna?
Saree ser ned på sina fötter när hon svarar.
– Min faster var där och hon var lika glad som jag över att jag hade helats. Hon tog med mig hem till sig och förklarade vad jag behövde veta om Jesus. Sedan berättade hon för min mamma om Jesus Kristus.
Visst blev hennes föräldrar glada för att hon kunde höra bra igen. Men Sarees mamma gjorde det klart för Sarees faster att de inte trodde på samma Gud och att de inte tänkte besöka fasterns kyrka. Senare varnade Sarees mamma henne för att gå till kyrkan.
– De andra i byn kan utesluta oss från byn. Vi kommer inte att kunna köpa någon mat eller dryck längre och ingen kommer att prata med oss.
Gick du till kyrkan själv?
–Ja, många gånger, i hemlighet. Min äldre syster var den enda som kände till det. Men min bror fick också reda på det. Han slog mig och släpade in mig i huset. En gång hade jag en bibel med mig. Han tog den, slängde den i leran och slog mig med en käpp. Jag hämtade bibeln senare, torkade rent den och gav den till en annan troende. Han förvarade den åt mig.”
Hur gammal var du när det här hände?
–Jag var bara elva år.
För tre månader sedan tröttnade Sarees familj på henne. De tvingade ut henne från huset, med lite kläder, och hennes pappa sa att hon inte längre var deras dotter. Saree gick hem till sin kristna faster. Efter två dagar dök plötsligt Sarees föräldrar upp och anklagade fastern för att hålla kvar deras dotter, men av någon anledning tog de inte med Saree hem.
”Jag kommer inte att lämna Jesus”
Saree tog sig till en annan faster, som också är kristen. Det dröjde inte länge innan hennes mamma kom dit också. Hon bad Saree om att komma hem. Saree ville gärna följa med, vilket var ett misstag. Hennes 22-årige bror fortsatte genast med att hota henne.
–Lämna Jesus, sade han, medan han slog henne med en käpp och med sina skor.
– Jag kommer inte att lämna Jesus, svarade Saree.
Hennes äldre syster försökte dra bort Sarees bror från henne och till slut lät han henne gå. Saree visste att hon inte hade något annat val än att gå tillbaka till sin faster. Hon har nu bott hos henne under de senaste månaderna.
Du sa att du inte vill lämna Jesus Kristus. Det är ett modigt beslut, särskilt i din ålder. Men varför känner du att du inte kan säga nej till Honom?
Hennes svar känns som ett slag i magen.
– Jag vill lämna honom.
Förlåt?
– Men jag kan inte. Det finns något där...
Hon kämpar för att hitta orden.
– Jag tänker på gemenskapen som vi har på söndagarna. När jag känner mig ledsen så tänker jag på den gemenskapen.
Vad gör den gemenskapen så speciell?
– En troende syster sa till mig: ‘Lämna inte Jesus Kristus. Vi finns här.’ Hon uppmuntrade mig genom Guds Ord. Det stärkte mig.
Det är inte så att Saree inte vill lämna Jesus. Hon kan inte lämna Honom.
Vad är svårast för dig?
– På grund av förföljelsen kan jag inte gå till skolan. Jag saknar också min familj mycket. Jag har träffat dem två gånger efter att de kastade ut mig.
Vad vill du?
– Jag vill gå tillbaka till skolan och studera.
Tolken förklarar:
– Det är verkligen svårt att göra det. Vi skulle vilja att hon bytte skola men det är bara möjligt om hennes föräldrar skriver under.
Uppmuntran från Herren
Jag nickar. Små regler kan ha en stor påverkan på någons liv och även framtid. Jag frågar:
Har Gud uppmuntrat dig?
Nu nickar hon.
– Gud har sagt att han aldrig kommer att lämna eller försaka oss. Han är den som helar oss.
Vad kan vi be för?
– Be för min familj, att Gud ska leda dem till frälsning. Be särskilt för min bror.