Indien den 1 augusti 2021
–Oavsett om jag dör eller lever är det för Herren, säger Preetha*, en kristen kvinna från Indien.
Hon säger det inte bara av slentrian. Preetha om någon har förstått innebörden av orden, för hennes beslut att följa Jesus kostade henne nästan livet. Det här är hennes berättelse.
Preetha är en av tusentals kristna i Indien som har attackerats för sin tro.
När Preetha vaknade var smärta det första hon kände, smärta i hela kroppen: i benet, huvudet och handen. Sakta vande sig ögonen. En stark lampa surrade över henne. Hon kände lukten av desinfektionsmedel.
Hon låg på sjukhus.
Smärtan bultade i hela hennes kropp, mest ont gjorde det i handen. Hon kastade en blick på den. Den liknade knappt en hand. Det fanns djupa skärsår i fyra av fingrarna och i handflatan. Det var blod överallt.
Preetha fick tårar i ögonen. I sängen bredvid kunde hon se sin dotter Mirai*, som också hade djupa skärsår och blåmärken. ”Vad har hänt?” tänkte hon och försökte få reda i tankarna. Då började hon dra sig till minnes … Den fulle mannen … Järnstången.
Hennes son satt bredvid henne och grät, han också.
– Jag vet inte vad vi ska ta oss till. Läkarna säger att de inte tänker behandla dig för att vi är kristna. Vart ska vi nu ta vägen, säger han.
Tårarna strömmade nedför Preethas kinder. ”Jag kommer att dö”, tänkte hon.
Maken trakasserade kristna
Bara några år tidigare var det Preethas man, Navin*, som hade gått till angrepp mot kristna. En gång såg hon hur Navin slet en bunt traktat ur en mans hand. Navin hade redan tidigare sett mannen uppehålla sig i byn och tjata om den där ”Jesus”. ”Vi är inte intresserade av dina utländska gudar här”, sa Navin, rev traktaten i småbitar och kastade dem i ansiktet på mannen.
– Men han är inte någon utländsk Gud, Jesus kom för att frälsa hela världen, stammade mannen.
– Men inte mig, sa Navin, och knuffade till mannen så häftigt att han vacklade baklänges och nästan tappade balansen.
Navin hade gett en av dessa kristna stryk en gång tidigare och hoppades att det skulle hålla dem borta. Men de fortsatte komma och en del av deras vänner i byn hade beslutat sig för att följa den där ”Jesus”. Navin kunde bara inte fatta varför.
Preetha hade känt likadant inför de kristna. Men efter en tid började hon undra över den här guden ”Jesus” som de alltid pratade om.
Fullständigt helad från hudsjukdom
Preetha och Navins dotter Mirai hade en hudsjukdom. Hon hade lidit av den ända sedan hon var liten, och alla kunde se hennes dåliga hy. Mirai skämdes när hon såg människor peka finger åt henne och hånskratta. För Preetha var det ännu värre. Hon visste att hennes dotter förmodligen inte skulle bli gift så länge hon hade sin hudsjukdom. Preetha oroade sig för vad det skulle bli av henne.
De prövade allt som hinduprästen ordinerade. De fastade och bad till de hinduiska gudarna och deltog i alla möjliga ritualer och ceremonier. Ingenting hjälpte. Mirai verkade aldrig bli bättre.
Men de kristna påstod ju att Jesus kunde göra folk friska. Det kunde väl vara värt ett försök?
– Om den här Guden helar henne, så ska jag tjäna honom så länge jag lever, sa Preetha.
Preetha tittade på Mirai från sin sjukhussäng. Trots såren var Mirais hud så vacker, numera.
Preetha skulle aldrig glömma dagen när hon gick med Mirai och bad pastorn be för henne. Hon hade undrat om han skulle ta betalt eller be om någon gentjänst, men det gjorde han inte. Han bad bara att Jesus skulle hela Mirais hud. Och det gjorde Jesus! Den dagen grät Preetha glädjetårar. När Navin kom hem och fick se Mirai kunde han inte tro sina ögon. Hennes hud var ju helt frisk.
Efter den dagen kunde deras familj inte sluta tala om Jesus. Navin slutade dricka, slutade arbeta med tillverkning av hinduiska avgudar och upplevde så småningom kallelsen att bli pastor.
Men det fanns förstås människor som inte gillade deras nya tro. En av dem var Preethas pappa. Visserligen var han nöjd över att Mirai blivit helad, men han hade fostrat Preetha till att bli en god hindu. Nu kändes det som om hans dotter avvisade honom och allt han lärt henne när hon förkastade deras traditionella tro. Men Preetha bad för sin pappa: ”Gud, du har utvalt oss. Så låt oss få leda våra släktingar till tro också.”
Sakta men säkert mjuknade hennes pappas hjärta. Han bad Preetha om förbön när han var sjuk. Innan han dog hade han lämnat sig till Jesus.
Slagen medvetslös
Samtidigt fanns motståndet kvar hos andra. De kristna hotades, uppmanades att sluta samlas i kyrkan och sluta med sitt kristna arbete. De fick höra att kristendomen var en utländsk religion och att de var ”icke-indiska” när de följde Jesus. Och plötsligt blev hoten på allvar.
Preetha och Mirai hade gått hem till Vinita, en kvinna i deras församling. De skulle be för henne. Vinitas man var på jobbet, men hon hade sin babydotter och sin syster hemma hos sig.
Sedan de haft en bönestund tillsammans drack de te och turades om att hålla bebisen när de hörde oväsen utifrån.
Oljudet växte i styrka och de kunde höra hur folk ropade: ”Var är de kristna någonstans?”
Så kom plötsligt en grupp män instormande och fyllde upp det lilla huset på några sekunder. De luktade sprit.
Sedan hände allt slag i slag. Gruppens anförare slet tag i Navins skjorta och väste: ”Vi vill inte ha några kristna här!” Resten av männen började slå sönder allt inom synhåll. Preetha såg med fasa hur en av dem slet till sig Vinitas bebis och slängde henne i golvet. Barnet skrek. Preetha rusade fram för att lyfta upp henne, men en av männen slet tag i hennes arm. Han hade en järnstång i andra handen och lyfte den högt över huvudet på henne. Preetha försökte värja sig med handen – och sedan blev allt svart.
Open Doors medarbetare gav hjälp
På sjukhuset kom Vinita och satte sig vid Preethas säng. Hon hade bebisen i knät. Tack och lov hade den lilla flickan på något sätt överlevt utan allvarliga skador. Vinita verkade inte ha kommit lika lindrigt undan. Hon var blodig på huvudet och på händerna, men hon hade inte blivit lika allvarligt skadad som Preetha. Vinita satt och blundade – hon bad. Preetha hörde hur hon viskade: ”Fader, visa din makt. Hela oss!”
Preetha hade sett hur Gud kunde hela, han hade botat Mirais hud framför ögonen på henne. Men skulle han välja att hela henne själv på samma sätt? Eller skulle hon få gå hem till Jesus? Men Gud hade en annan plan.
Nu stod Navin vid hennes säng.
– Preetha, jag har pratat med pastor Jeet. Han säger att hans team ska hjälpa oss. De tar oss till ett annat sjukhus där du kan få behandling.
Han såg hennes frågande blick och sa:
– Du kommer att bli frisk.
Får tröst genom Jesaja
Trots traumat som Preetha gick igenom säger hon att Guds Ord ger henne tröst. Hon citerar Jesaja 49:15: ”Glömmer en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om den hon själv har fött? Och även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig.”
– Det ordet gav mig styrka. Gud är alltid med mig, säger Preetha.
Hon berättar hur tacksam hon är gentemot de kristna runt om i världen, som har möjliggjort så att Open Doors lokala medarbetare kunnat ge både praktiskt och andligt stöd.
– Jag vill inte bara tacka Gud, utan också hans folk som har hjälpt oss. Jag är tacksam för allt som Guds folk har gjort. De hjälpte mig och räknade mig som en av de sina.
*Namnen är ändrade av säkerhetsskäl