Syrien den 10 december 2019
Rober håller ömt sin vackra bruds, Jinas, hand. Hon bär en bedårande vit klänning. De båda strålar av glädje och framtidstro. Men verkligheten idag är långt från den lycka som bröllopsfotot på väggen utstrålar. Rober saknas efter att blivit kidnappad av extremister för drygt fem år sedan och Jina är ensam med sin son Abraham.
Jinas (32) make kidnappades i maj 2013, ingen har hört av honom sedan dess. Nu lever Jina som ensamstående mamma till sin son Apo
Jina George Basmaji är 32 år gammal. Hennes 7-årige son, Abraham Beidoun, är en aktiv pojke som ibland, precis som alla barn, testar gränserna för vad man kan göra. Hans mamma kallar honom för Apo som är en vanlig förkortning på Abraham i det armeniska språket. Jina berättar om de första åren med Abrahams pappa som i ett telegram.
– Rober och jag förlovade oss under kriget 2011. Vi gifte oss samma år. Abraham föddes 2012. Min make kidnappades 2013.
Hon minns den första tiden, när de förlovade och gifte sig.
– Vi drömde om ett eget hus och om att ge vår son en god uppfostran.
Det är svårt för henne att gå in på detaljer, makens försvinnande är ett alltför stort sår.
Namnet avslöjade Rober som kristen
Den 15 maj 2013 var en helt vanlig dag för Rober och Jina.
– Rober arbetade som försäljare av industriella reservdelar. Den dagen skulle han till Qamishli med en stor summa pengar. Han och en annan man var de enda kristna på bussen, de övriga var muslimer. Bussen stoppades av extremister. De visste namnen på min make och Elie, den andre kristne mannen, och tvingade dem av bussen. Båda två kidnappades.
Den allmänna uppfattningen är att Rober och Elie kidnappades på grund av att de var kristna.
De första tre åren efter kidnappningen bodde Jina och Abraham hos Robers föräldrar.
– Det var på grund av granatelden och bombningarna, men också för mitt ryktes skull. Jag ville inte bo ensam med min son. Både min mor och svärföräldrarna var oroliga för att något skulle hända mig.
Första livstecknet
Först efter flera månader kom de första nyheterna om de försvunna männen. Då kontaktade kidnapparna Elies släktingar och krävde 600 000 syriska pund, vilket motsvarar flera årslöner för en arbetare i Syrien.
– Hans föräldrar betalade och Elie blev fri.
Robers familj skickade Robers faster till Elie, för att få höra om han visste något om Rober.
– Elie sa: ”Se hur misshandlad jag är. De slog med kedjor och slangar och allt möjligt annat.” Han sa att han var så glad över att vara fri. Men sedan sa han: ”Jag tror inte att Rober kommer att överleva.” När vår faster frågade varför svarade Elie: ”Saken är den att de sa åt Rober, gång på gång, att han skulle konvertera till islam, men han vägrade och sa: ”Jag har min Gud och det räcker.”
Elie berättade inte om de hade tvingat honom att ’konvertera’. Det vore skamligt som kristen att erkänna att man förnekat sin tro.
– Detta är det sista jag har fått veta om min make, de sista nyheterna om honom, konstaterar Jina.
”Herre, ge mig honom tillbaka”
Jina berättar att deras äktenskap var arrangerat och fortsätter:
– Med tiden kom vi varandra riktigt nära.
Hon skälver till och har svårt att prata. Vi avbryter så att hon kan återhämta sig. Efter att vi bett tillsammans och tagit något att dricka fortsätter Jina att berätta.
– Varje kväll när jag ska sova ber jag: ”Herre, ge mig honom tillbaka.” Det är så svårt att vara ensam, svårt att vara ensam om vår sons uppfostran, så svårt! Folk säger att jag borde söka jobb, men var ska jag lämna min son?
Får matpaket genom Centre of hope
Jina och Abraham stöds av Alliance Church i Aleppo, som fungerar som ett Center of Hope. Bland annat delar kyrkan ut mat till de mest behövande familjerna, som till exempel Jinas familj. De får matpaket och hjälp med dieselkostnader. Abraham är även med i kyrkans aktiviteter för barnen, vilket Jina är glad för.
– Ofta frågar han mig: ”När är det är fredag?”, vilket är dagen för söndagsskolan. När jag frågar varför han vill veta säger han: ”För att få veta om Jesus.”
Jina berättar att Abraham älskar att sjunga och göra rörelser.
– När han kommer hem frågar jag vad han har lärt sig idag. Då berättar han vilken vers de lärt sig ur bibeln. Sedan säger han, som vanligt: ”Mamma, behöver du nånting innan jag går och lägger mig?”. När jag svarar nej säger han: ”God natt, Jag älskar dig så mycket. Lämna mig inte. I morgon bitti ska jag vakna och du kommer också att vakna och du kommer att pussa mig.” Så ber han Fader Vår på arabiska och armeniska och sedan somnar han.
Hoppet finns kvar
Apo är en intelligent pojke som har lätt för sig i skolan.
– Jag är så oerhört glad över detta. Det enda jag saknar är att ha min make vid min sida. Varje morgon ber jag: ”Snälla Herre, snälla, jag vill att min make ska komma tillbaka” och varje dag förväntar jag mig att Rober ska knacka på dörren.
Jina berättar att hon ofta får frågan hur hon som ensamstående klarar av att ta hand om sitt barn.
– När jag vaknar på morgonen ber jag till Jesus. Jag tackar Honom för en ny vacker dag. Sedan läser jag något ur bibeln. Apo vill ofta veta vad jag läser och ber mig läsa det för honom. Jag försöker förklara texten för honom utifrån vad jag förstår av den.
När Jina tänker på framtiden är det en sak som är viktigare än allt annat:
– Jag hoppas att Gud ger mig min man tillbaka trygg och ofördärvad. Dessutom hoppas jag att jag kan vara stolt över min son. Jag vill uppfostra honom rättfärdigt så att han vet vad som står i bibeln och hur man lever som kristen. Jag hoppas att han kommer att vara en av de bästa i skolan.