Pastor Michée vill hedra martyrerna i Burkina Faso

Michée håller fram ett foto. På bilden syns hans pappa i blå kläder, tillsammans med tre andra personer. Bilden är den ena av endast två bilder Michée har av sin pappa Filibert, som dödades i en attack av militanta fulanier.

Micheée, pastor i en by i Burkina Faso, arbetar målmedvetet för att fler ska få upp ögonen för vad som händer med kristna i Burkina Faso, och stå upp mot våldet mot kristna i Afrika söder om Sahara. Hans egen erfarenhet av våldet har för evigt etsat sig fast i minnet.

– Jag kommer aldrig att glömma det där samtalet. Det förändrade mitt liv.

Pastor Michée skakar på huvudet när han minns den natten.

– Jag låg i sängen när jag fick ett meddelande från en vän: ”Byn attackerades i dag”, sade han.

Michéeblev förkrossad och försökte ringa sin pappa. När han inte fick tag på honom ringde han sin syster i stället. Hon berättade att hon befann sig i bushen, och att hon hade sett deras pappa bli satt i handbojor.

– Hon var inte säker på om han skulle överleva. Jag fick tårar i ögonen och det gjorde så ont i hjärtat. Jag visste inte vad jag skulle säga, berättar Michée.

Många bybor medlemmar i kyrkan

Fram till attacken mot Michées by hade invånarna levt i harmoni med omgivningen. Kyrkan var en viktig del av samhället, då många invånare var medlemmar i församlingen. I bygemenskapen fanns även etniska fulanier.

– Vi bodde tillsammans som om vi var samma familj, och vi brukade dricka te och spela fotboll tillsammans, berättar Michée.

Men harmonin förändrades, när främmande beväpnade fulanier började besöka byn.

– Dessa extremistiska fulanier samlade folk och sa att de hade ett budskap till dem. Steg för steg märkte vi att de inhemska fulanierna vi bodde med också började bära vapen - men de gömde dem. Det var början på spänningarna eftersom det förtroende som hade byggts upp bröts ner, bit för bit, säger Michée.

”De handfängslade fördes till kyrkan”

Attacken på byn inleddes med att extremistiska fulanier skickade spioner till byn. Därefter kom över 100 terrorister in i samhället. De män som tillfångatogs sattes i handbojor.

– Några hade turen att fly, men de som var handfängslade fördes till kyrkan med förbundna ögon. De tog in dem i kyrkan och där blev alla skjutna till döds, säger Michée.

I samband med attacken dödades 31 bybor, däribland Michées pappa och bröder. Michée försökte åka till byn nästa morgon, men militären vägrade släppa in någon. En vän i militären ringde honom och sa: "Din pappa var ett av offren”. Han skickade ett foto till Michée.

– Jag kände igen min pappa eftersom han nyligen hade köpt ett par skor som han hade på sig. Jag kunde också identifiera honom genom hans kläder, säger Michée.

Husen brändes

De 31 männens död slog hårt mot byn, både känslomässigt och ekonomiskt. Angriparna orsakade även stora materiella skador.

– Målet var att förstöra byns framtid. De förstörde alla våra hus. Allt var bränt. Våra ägodelar och djur blev stulna. Vi hade inget kvar.

Michée lyfter också fram de andliga konsekvenserna.

– Byn hade en mycket stark församling. Byn var välsignad och det skapade avundsjuka hos fienden och ledde dem till att stoppa gudstjänstlivet i byn.

"Bar mycket bitterhet i mitt hjärta"

Under dagarna efter attacken började Michée bearbeta vad som hade hänt. Det som allra mest upptog hans tankar var hans pappa Filiberts död.

– Jag försökte föreställa mig hur min pappa dog. Var hans sista bön för oss innan han dog?

Michée beskriver hur händelsen hade en mycket negativ inverkan på hans tro, och han funderade mycket på varför Gud lät attacken ske. Snart kunde han bara tänka på hämnd.

– Bön var inte längre meningsfull för mig. Men som pastor kände jag mig tvungen att be. Jag yttrade bara ord, men innerst inne tvivlade jag. Jag bar mycket bitterhet i mitt hjärta.

Blev fri genom traumavård

När Open Doors samarbetspartners hörde om attacken mot pastor Michées by erbjöd de hjälp och traumavård till de drabbade. Michée blev inbjuden att delta i traumastödet.

– Traumahjälpen förändrade mitt liv, säger han, och fortsätter:

– En sak som hjälpte mig var när vi delade våra personliga berättelser. Jag fick möjlighet att gråta när jag berättade mitt vittnesbörd, och jag kände att jag blev fri från bitterheten inom mig.

Genom traumavården återfann Michée hoppet i Gud. Attacken mot hans by hade nästan kostat Michée allt han höll kärt. Men Gud var trots allt inte tyst – traumavården visade Michée att Jesus gick med honom varje steg på vägen, sörjde med honom och var honom nära.

– Tidigare saknade jag förlåtelse och var inriktad på att hämnas. Jag var rädd, och varje gång jag hörde ett skott blev jag stressad. Tack vare traumastödet har allt det förändrats. Jag har blivit förnyad.

Efter att ha fått traumastöd märkte pastor Michée att många i hans samhälle också behövde hjälp. I dag ger han själv traumavård till 16 personer.

– Många av dem förväntade sig inte det mirakel som väntade dem. Några kom och trodde att de skulle få materiell hjälp. Men genom den Helige Andes kraft upptäckte många att de behövde något mer värdefullt än materiella ting; helande av sina hjärtan och själar.

"Vi måste hedra dem"

I dag drivs Michée i sin pastorstjänst av att värna minnet av hans pappa, bröder och de andra medlemmarna i hans församling som förlorade sina liv den dagen. Fotot han visade är en fysisk påminnelse om vad som behöver hedras.

– Som kristna tror vi på evigt liv. De är döda men, liksom Jesus, kommer de att resa sig. De dog i Jesu mäktiga namn och de kommer att belönas som de förtjänar. Och för det måste vi hedra dem.

Pastor Michées berättelse är tyvärr är inte unik. Bara förra året dödades minst 4 491 kristna för sin tro i Afrika söder om Sahara. Det är i genomsnitt tolv personer om dagen – som alla är en pappa eller en mamma, en son eller dotter, en församlingsmedlem.

– Vi höjer våra röster och pratar om det. Vill du stå tillsammans med oss? säger Michée.