Hakuri mår i dag bättre psykiskt, efter att hon deltog i traumaterapi.

När islamistiska extremister attackerade Hakuris by i Niger tvingades hon och hennes barn på flykt. Hakuris make dödades i attacken.
– Jag kommer aldrig att säga att Gud har förkastat mig. Men jag kan säga att jag betalar priset för att följa Jesus, säger hon.

Hakuri* satt hopkrupen i skolbyggnaden tillsammans med sin familj. Hennes by hade attackerats av islamistiska extremister med kopplingar till terrorgruppen IS. Byns invånare var visserligen vana vid beskjutningar, men den här gången tog det inte slut.

När attacken hade startat befann sig Hakuri och hennes man i sitt hem, tillsammans med sina barn. Först duckade de för att ta skydd, som de brukade göra när de hörde gevärsskott, men sedan började extremisterna tända eld på husen.

– När hyddorna började brinna kom folk ut och började springa, och då började jihadisterna skjuta mot dem, berättar Hakuri.

Klädkod för alla, även kristna
Redan innan den här attacken hade Hakuris samhälle förändrats, på grund av hoten från de islamistiska aktivisterna. Extremisterna hade tvångsinfört en strikt islamsk klädkod i de kringliggande områdena, som innebar att alla kvinnor – oavsett religion – skulle vara täckta från topp till tå när de gick ut.

De fick inte sjunga högt i Hakuris kyrka och de kunde bara fira gudstjänst när soldater patrullerade byn. Det var tydligt att extremisterna inte tänkte tåla något annat än sin extrema tolkning av islam.

Maskerade pojkarna med flickkläder
Till slut lyckades Hakuri och hennes familj fly in i skolan. Extremisterna föste sedan in muslimska kvinnor och barn i byggnaden, med orden att de inte hade för avsikt att döda kvinnor och flickor. Men den informationen gjorde den panikslagna gruppen ännu räddare. För om de hittade en enda man bland dem, skulle de döda honom.

Hakuri och de andra kvinnorna såg på sina söner och förstod att deras ålder inte skulle skydda dem.

– Vi tog av kläderna på våra pojkar och satte på dem flickkläder. Vi klädde dem i slöjor, kjolar och tygstycken och sedan gick vi ut till vägen, säger Hakuri.

Maken hade dödats
När de hade lämnat byn såg de döda kroppar på marken. Hakuri räknade till 18 stycken. Hon visste inte om hennes man fanns bland dem, men fick snart veta att han hade dödats i attacken.

– Vi såg några kroppar efter män som dödats i byn under attacken. Men eftersom männen hade skingrats visste vi inte exakt hur många som dödats, förklarar hon.

Hon kunde inte göra något annat än att fortsätta gå, samtidigt som hon bad att de skulle kunna sätta sig i säkerhet. Snart kom extremisterna efter dem, eftersom de misstänkte att det fanns män och pojkar som hade förklätt sig till kvinnor.

– Vi sa till dem att vi inte hade några pojkar bland oss och att alla barnen var flickor, säger Hakuri.

Till slut, efter att ha kontrollerat några personer, lämnade extremisterna dem och gruppen fortsatte leta efter en trygg plats att stanna på.

Attackerar även moderata muslimer
Den delen av Niger som Hakuri kommer från är mycket instabil. I det här området blir till och med de större samhällena utsatta för islamistiska extremister som riktar in sig på kristna. Även de muslimer som inte lever efter extremisternas tolkning av islam, blir en måltavla.

Hakuri och hennes barn befann sig nu på flykt, utan någon försörjning. Så småningom fick de tillsammans med Hakuris svärmor hyra ett rum i en muslims hus, men Hakuri var inte säker på hur hon skulle kunna betala hyran i längden. Som i många andra familjer var det hennes man som stod för försörjningen.

– Livet är så svårt för mig och mina barn. Vi måste köpa ved, vatten, mat och så vidare. Att bo i staden kräver pengar och jag har ingen man.

"Betalar priset för att följa Jesus"
Hakuri säljer kakor gjorda på bönor för att få ekonomin att gå ihop. De kakor hon inte lyckas sälja går åt till att mätta familjen. Ibland, om försäljningen går dåligt, tvingas hennes barn tigga i samhället de bor i.

Det här är verkligheten i den här delen av Niger, där förföljelsen drabbar män och kvinnor på olika sätt. I Hakuris fall innebar förlusten av hennes man förlusten av all form av stabilitet, utöver den emotionella smärtan i att förlora sin älskade make. Genom att döda män och pojkar vet extremisterna att de förstör framtiden för de kristna familjerna, skapar ekonomiskt kaos och förskingring som kan krossa hela grupper av troende och på så sätt försvaga kyrkans vittnesbörd.

Trots det har Hakuri inte vänt Gud ryggen. – Jag kommer aldrig att säga att Gud har förkastat mig. Men jag kan säga att jag betalar priset för att följa Jesus.

Sömnproblemen försvann efter traumastöd
När Open Doors medarbetare fick höra talas om Hakuris situation hjälpte de henne praktiskt och ekonomiskt med hennes mest akuta behov. – Min pastor ringde och berättade att Open Doors medarbetare hade skickat pengar till honom, för att jag skulle kunna köpa en säck med ris, olja och annan mat åt mina barn, säger hon.

Det har lindrat hennes mest akuta oro.

Men Hakuri behövde också få uppleva läkedom för sina känslomässiga sår. Hon fick kontakt med människor från Open Doors som jobbar med traumavård, vilket har hjälpt henne att fortsätta sin vandring med Jesus mitt i den enorma ovissheten och svårigheten i att leva på flykt som änka.

– Innan jag fick traumaterapi fick jag inte tillräckligt med sömn. Jag har tänkt på min bortgångne man både dag och natt, men nu när jag har lärt mig hur jag kan hantera traumat kan jag se en förändring i mitt liv. Jag kan sova på nätterna och oroar mig inte längre över frånvaron av min man.

Vill att barnen ska se hopp
Hakuri blev också medveten om att hennes ångest påverkade hennes barn negativt. Hon vet att genom att arbeta på att hitta friden i Herren, kan hon hjälpa dem att se att det finns hopp.

– Det blir omöjligt att göra något positivt av livet om du hela tiden oroar dig. Om det inte hade varit för traumaterapin skulle jag aldrig ha kunnat tänka så. Innan dess började jag gråta så fort jag försökte prata.

Hakuris situation är inte löst – hon är fortfarande en kristen på flykt på en farlig plats, med all den ovisshet som det innebär. Men tack vare stöd från Open Doors samarbetspartner, känner hon att hon kan fortsätta.

"Be för oss – vi behöver frid"
Hakuri önskar att Open Doors understödjare ber för henne. Hennes största bönsämne är dock kanske lite förvånande – den handlar inte först och främst om mat eller en stabil bostad, sånt som alla människor behöver. Hennes önskan gäller i stället trofast uthållighet.

– Jag ber kristna över hela världen att be för oss – vi behöver frid. Be att Gud ska göra vår tro på Kristus stark så att vi kan uthärda förföljelsen, säger hon.

Hennes uppmaning visar att Gud fortfarande verkar, till och med när Hans folk drivs på flykt och utsätts för våld. Hakuri och andra kristna i Niger är fortfarande utsatta – men har hopp om att deras tro ska bestå och att de ska kunna leva ut missionsbefallningen, vad som än händer.

Hakuri har några specifika böneämnen:

• "Be för säkerheten där jag bor, för vi är rädda för det som händer. Vi hör gevärsskott varenda dag."
• "Varje dag ber jag om frid och hälsa för mina barn.V
• "Be om fred i vår region, och ett slut på ovissheten.V

*Namnet är ändrat av säkerhetsskäl.