
Starka traditioner och ett auktoritärt kommunistiskt styre bidrar till att kristna i Laos utsätts för intensiv förföljelse.
Tre samfund är godkända av myndigheterna i Laos: den katolska kyrkan, sjundedagsadventister samt en evangelikal grupp. Andra kristna grupper kan inte verka öppet. Även bland godkända samfund saknar uppemot 75 procent av församlingarna permanenta kyrkolokaler, och dop kan inte hållas öppet. Det är extra svårt på landsbygden. Det innebär att många kristna tvingas mötas i underjordiska ”illegala” husförsamlingar.
Myndigheterna betraktar kristendom som en västerländsk religion, som står i motsats till regeringens kommunistiska ideal. Laos blir alltmer beroende av Kina, något som förstärkt myndigheternas kommunistiska identitet och som i sin tur ökar de kristnas sårbarhet.
På landsbygden ersätter ofta traditionella sedvänjor, som tenderar att vara en blandning av buddhism och animism, nationella lagar. Kristna utsätts för övervakning, diskriminering och våld från sina familjer, omgivningen och byledare. I många fall anses kristna "uppröra" andar, och de får därför sina åkrar förstörda och kan till och med förvisas från byn. Det är också vanligt förekommande att kristna hindras att begrava anhöriga på lokala begravningsplatser, vilket förvärrar sorgen.
Laos har sjunkit sex placeringar jämfört med förra årets World Watch List, främst på grund av en minskning av antalet inrapporterade våldsincidenter. Samtidigt ser har polisens granskning av biblar och kristen litteratur ökat under slutet på rapporteringsperioden för årets World Watch List, där allt fler böcker konfiskeras. Det har även blivit svårare att importera kristen litteratur och hårdare restriktioner för distribution.
Kristna konvertiter är särskilt utsatta för förföljelse, eftersom de både ses som ett hot mot myndigheter men anses också ha svikit sina familjer. Kristna som evangeliserar, och särskilt kristna ledare, är också sårbara för förföljelse.
Förföljelse mot kristna sker i huvudsak på landsbygden, där man är mer intolerant mot avvikande trosuppfattningar. I städer är man vanligtvis mer tolerant mot kristna.
"I min by accepterade de oss som kristna, men när vi frågade om vi fick dela evangeliet blev det annorlunda. Det är inte tillåtet."
Arlee (fingerat namn), som brinner för att undervisa från Bibeln och dela evangeliet, trots utmaningar från bybor och myndigheter