Turkiet

Den 15 juli 2016 förändrades situationen i landet dramatiskt när en kupp mot president Erdogan misslyckades.

Regeringens reaktion mot kuppförsöket var så kraftig att landet numera kan liknas vid en diktatur, vilket påverkar alla aspekter av samhället och också situationen för de kristna. Många kristna befarar att de kan stå på tur att utsättas för utrensningar och många kyrkor håller låg profil efter kuppförsöket.

Drabbade kyrkoinriktningar
Kyrkor från olika samfund och kyrkotraditioner finns representerade i Turkiet, och möter varierande grad av förföljelse.

I de större städerna finns det kyrkor för immigranter och gästarbetare, de flesta är inte registrerade och erkända, om de inte hyr lokaler av traditionella samfund. Dessa kyrkor kan fungera i tysthet om de inte väcker turkiska medborgares eller muslimska flyktingars intresse genom evangelisation.

Historiska och traditionellt kristna samfund betraktas som "främmande" och utsätts regelbundet för övervakningar och kontroll av myndigheterna. Husförsamlingar som består av kristna konvertiter med muslimsk bakgrund ses som förrädare av den turkiska identiteten. Kristna konvertiter drabbas främst av förföljelse från släkt, vänner, grannar och lokala myndigheter.

Protestantiska frikyrkor träffas oftast i små grupper. Många samlas i hemmen, vilket kan leda till att grannar opponerar sig.

Förföljelsen i Turkiet

  • Förtrycket mot kristna minskade en aning under rapporteringsperioden (1 november 2015-31 oktober 2016) men ligger fortfarande på en hög nivå.
  • Fler våldsdåd mot kristna registrerades under rapporteringsperioden jämfört med förra årets WWL. Våldet har stigit från en hög till en mycket hög nivå.

Drivkrafterna bakom förföljelsen
Grundorsakerna till den förföljelse som drabbar kristna i Turkiet är islamistiskt förtryck och i mindre utsträckning diktatorisk paranoia.

Framtidsutsikter
Den misslyckade statskuppen i juli 2016 förändrade utvecklingen i Turkiet dramatiskt. Regeringen har antagit mer diktatoriska befogenheter, och nationalismen och islamismen har skjutit i höjden.

Kampen mot den kurdiska minoriteten har intensifierats, och Turkiet har engagerat sig militärt i grannländerna Syrien och Irak (och riktat sig främst mot kurdiska styrkor).

Intoleransen mot alla som inte uttryckligen står på president Erdoğans sida har ökat. Den kristna minoriteten i landet riskerar sannolikt att drabbas av ökat förtryck och utsättas för allt fler våldsdåd. Denna trend kommer sannolikt att fortsätta.