50 Turkiet

Rapporter   Artiklar   Böneämnen
 

Kombinationen av en växande religiös nationalism och en allt större betoning på islamiska värderingar från regeringens sida, ökar pressen på kristna i Turkiet. 

Kristna utlänningar och gästarbetare tvingas även fortsättningsvis att lämna landet eller förbjuds att återvända, även om de har turkiska makar och barn. Historiska kristna samfund övervakas regelbundet och utsätts för kontroller och begränsningar av regeringen.

Även om det inte är förbjudet enligt lag att konvertera från islam till kristendom, betraktas alla som inte är muslimer, eller som konverterar till en annan tro, som illojala. Kristna anses sprida ett negativt västerländskt inflytande, och konvertiter (från islam eller från en sekulär livsåskådning) kan möta påtryckningar från sina familjer och samhällen till att avsäga sig sin nya tro.

Till och med kristna med etnisk minoritetsbakgrund, som greker och armenier, möter svårigheter i form av olika juridiska och byråkratiska utmaningar. På grund av att religiös tillhörighet registreras på det elektroniska chippet inuti ID-kort, är det lätt för arbetsgivare, särskilt de med kopplingar till staten, att diskriminera kristna. 

Turkiet är också hem för konvertiter som har flytt från länder som Iran, Afghanistan, Syrien och Irak. Utöver påtryckningar från det turkiska samhället och statliga tjänstemän utsätts dessa kristna för påtryckningar från sina egna familjer och samhällen. Många är rädda för att ta kontakt med lokala kyrkor på grund av risken att bli upptäckta och utsatta för press och negativ behandling i samhället.

Vad har förändrats under rapporteringsperioden för WWL 2024? 

Under en tid verkade det som om antalet utländska kristna som fick inreseförbud minskade. Men under 2023 ökade antalet igen. Den turkiska regeringen har fortsatt att förbjuda vissa kristna att återvända till landet, ofta av oklara säkerhetsskäl. Dessa förbud verkar vara ett medvetet försök att isolera de icke-traditionella kyrkorna i Turkiet

Så utsätts olika grupper

Fientligheten mot kristna är särskilt akut i inlandet, där islamistiska och konservativa attityder är utbredda. En majoritet av icke-traditionella kristna församlingar, som baptistförsamlingar, evangelikala församlingar och pingstförsamlingar, finns i de västra kuststäderna, däribland Istanbul, städer som ofta är mer liberala och sekulära. 

Armeniska och assyriska/syrianska kyrkor möter fientlighet i den sydöstra delen av Turkiet. I årtionden har de hamnat i kläm mellan rivaliteten mellan den turkiska armén och kurdiska motståndsgrupper och har utsatts för diskriminering av både etniska turkar och kurder i allmänhet. De flesta kristna från dessa samfund bor inte längre i sina förfäders region, utan har flyttat till de västra delarna av Turkiet, för att komma undan förföljelse.