Open Doors Sverige
Sexåriga dottern Joanna är en stor glädje för Asabe.

4 minuter lästid

ReportageNigeriaAfrika söder om Sahara

I dag kan Asabe förlåta gärningsmännen

Känsliga läsare varnas. Reportaget innehåller beskrivningar av våld.

Sexåriga dottern Joanna är en stor glädje för Asabe.

Gärningsmännens ord är fortfarande glasklara för Asabe. De frågade hånfullt var hennes Gud befann sig, innan de dödade fyra personer i hennes familj. I dag, ett och ett halvt år efter morden, hittar hon kraft i sin tro och i sin lilla dotter, som också överlevde attacken.

Runt midnatt den 14 april 2025 attackerades Asabes by i delstaten Plateau i centrala Nigeria. Asabe och hennes barn låg och sov när de vaknade av ljudet av skottlossning. Dörren öppnades och militanta fulanier kom in. Asabe berättar att de sa: "Var är er Gud? Han borde komma ner så att vi dödar Honom innan vi dödar er, hans efterföljare."

– De tog min son, Jerry. Han var 14 år gammal... de slaktade honom som ett djur. Sedan tog de James och Jacob, säger Asobe.

Sönerna, bara tio och två år gamla, brändes levande.

Lämnade att bli innebrända

Asabe*, hennes dotter Joanna och hennes svärmor barrikaderade sig i badrummet, medvetna om att så fort de klev ut skulle männen döda dem. Asabes make, Moses, gömde sig i taket. Angriparna plundrade värdesaker, satte eld på huset och lämnade Asabe och hennes kvarvarande familj att bli innebrända.

Värmen från lågorna blev outhärdlig. Asabe bestämde sig för att ta risken och fly, även om det innebar att bli skjuten. Med hjälp av grannar kom de ut, men Moses hade livshotande skador och dog senare på sjukhus. Även Asabe behövde föras till sjukhus för brännskador, men vägrade först och tog sig tillbaka till hemmet för att se sina söner.

– De hade huggit Jerry med machete och delat hans huvud i tre delar. James och Jacob täckte de dem med kläder och tände eld på dem.

James kropp var oigenkännlig.

Missade begravningen

Sorgen har varit mycket tung för Asabe.Hon var inte tillräckligt stark för att kunna delta i begravningen, vilket tillsammans med det faktum att hon aldrig såg kropparna efter sin make och sin son James, har gjort traumat extra svårt. Det finns heller inga fysiska minnen kvar efter maken och sönerna, eftersom allt förstördes i branden.

Mitt i sorgen har Joanna, Asabes dotter, har varit en källa till tröst. Trots att hon bara är sex år gammal påminner den lilla flickan sin mamma om Guds rättvisa och eviga perspektiv.

– Joanna säger till mig: ”Det kommer en dag då Gud ska samla de onda och straffa dem”, berättar Asabe och fortsätter:

– Vi har blivit räddade, och jag kommer en dag att få se hennes pappa och hennes syskon igen.

Depression och högt blodtryck

Tron till trots har återhämtningen varit tuff, och Asabe har drabbats av en svår depression och högt blodtryck. Det fanns till och med tillfällen då Asabe tänkte på att ta sitt liv. Men sex månader efter attacken bjöd Open Doors lokala partners in Asabe att delta i ett traumavårdsprogram. Det, tillsammans med församlingsgemenskapen och Guds ord, har hjälpt Asabe vidare.

– När jag befann mig i denna svåra situation gick jag tillbaka för att studera Skrifterna och [fann styrka] i Jobs bok. Jag läste kapitel ett och stannade vid kapitel tre. Det jag lärde mig av dessa verser är att Gud är den som ger allt, och Han är den som tar tillbaka dem när Han anser det lämpligt.

”Gud har sagt att jag ska förlåta”

Efter att ha fått traumavård kunde Asabe genomföra det hårda arbetet med att förlåta gärningsmännen, och älska fulanierna runt omkring henne. Den senaste julen gav ett tillfälle till praktisk handling, då hon hörde hur en man i hennes by ropade åt sex fulanikvinnor som passerade.

– Varje gång kristna ser fulani tror de att de är där för att ställa till med problem, förklarar Asabe.

Hon bad mannen säga till kvinnorna att komma till henne, och de satte sig ner tillsammans.

– Den dagen gav jag dem mat, och de åt. Jag knöt också chin-chin (ett nigerianskt kex som delas under jul) i en påse och gav den till dem eftersom Gud har sagt att jag ska förlåta dem.

Asabe vädjar om fortsatt förbön för sig och sin lilla dotter. Hon har även en äldre dotter som är gift.

– Var med mig i bön, för ibland återupplever jag [attacken] och det känns som om det hände i dag, och jag börjar gråta igen.