Nigeria den 25 september 2024
Sedan fem år tillbaka lever pastor Barnabas i ett flyktingläger i Nigeria, efter att hans by attackerades av militanta fulanier. Situationen i lägret är svår, och de kristna utsätts för fara dagligen, men Barnabas är trofast sin kallelse och tjänar som pastor bland de tusentals lägerinvånarna.
Dagtid möter pastor Barnabas framför allt kvinnor och barn i lägret, då många män är iväg för att hitta ett jobb.
Medan Barnabas vandrar genom lägret pekar han på de provisoriska tälten som finns överallt. Det är hundratals små hyddor där människor söker skydd för solen. Här finns tusentals människor i ett inofficiellt läger för internflyktingar, i delstaten Benue i centrala Nigeria.
– Varenda en som du ser här är kristen. Vi har tvingats fly undan våldet, säger Barnabas.
Han talar med beslutsamhet och auktoritet. Man kan se medlidandet i hans ansikte medan han talar. Men där finns också något annat, en styrka som kommer av helig vrede över att han och hans församling har tvingats hamna på en sådan här plats.
Flyktingkris som går under radarn
Lägret är ett av många liknande internflyktingläger i Afrika söder om Sahara; ett område där 16,2 miljoner kristna har tvingats på flykt. Bland dessa finns många som har utsatts för våld och i likhet med pastor Barnabas attackerats bara för att de följer Jesus.
Trots att så många människor drabbas varje år, väcker inte den här flyktingkrisen mycket uppmärksamhet, vilket Barnabas upplever som frustrerande och hjärtskärande.
– Miljontals kristna är på flykt här i Nigeria. Miljontals kristna är på flykt över hela Afrika. Nyhetsmedia bryr sig inte om det, politiker talar inte om det, regeringar talar inte om det, världspolitiken talar inte om det. Ingen talar om det, vi är osynliga. Kan du föreställa dig hur det känns, att vara bortglömd och ignorerad?
Boytan mindre än en dubbelmadrass
Pastor Barnabas är framme vid sitt eget tält och böjer sig ner för att visa det. Trots att han och hans familj har bott i lägret i nästan fem år, är deras hem byggt av vad som går att komma över.
– Vi har ingen bostad, vi bor inte i hus. Vi har bara palmblad och moskitnät att bygga med och så här får vi bo, utan något privatliv, konstaterar han.
Barnabas tillsammans med sin fru i familjens tält.
Tältet är alldeles för litet för en familj med fem barn. Pastor Barnabas anger måtten:
– Det är mindre än en dubbelmadrass. Men någon säng har jag inte. Eftersom tältet är så litet kan vi inte bo tillsammans med alla våra barn.
Han berättar att tre av barnen bor tillsammans med honom och hans fru. De andra två sover hos en granne, och kommer hem igen på morgonen.
”En fruktansvärd plats”
Barnabas uppgift är att vara andlig ledare för de kristna i lägret. På dagarna träffar han främst kvinnor och barn.
– De flesta av männen är ute och söker arbete för att få ihop pengar till mat. Men det blir inte tillräckligt för att få ens ett mål om dagen.
Många av de kristna har lämnat ett jordbruk bakom sig – gårdar som hade kunnat försörja familjerna. Det är extremt farligt att ta risken att återvända, men trots det möter pastor Barnabas dagligen män i lägret som överväger det.
– Hungern får många av dem att försöka skaffa mat på plasten där de blev attackerade. De har inget annat val, de måste ta sig tillbaka – och när de gör det blir de angripna igen, säger han.
Flyktinglägret är en något säkrare tillvaro, men levnadsvillkoren är katastrofala.
– Det är inte lätt att leva i ett sådant här läger. Det är en fruktansvärd plats, säger pastor Barnabas med eftertryck.
Han fortsätter:
– Vi kan inte sköta vår hygien, det finns inte vatten eller toaletter. Många människor dör. Bara under förra veckan förlorade vi åtta personer i det här lägret.
Brodern och svägerskan dödades
Varje år mördas tusentals kristna i Nigeria och i Afrika söder om Sahara på grund av sin tro. Enligt World Watch List, Open Doors årliga lista över de svåraste länderna för kristna, kommer cirka 95 procent av alla som dödats för sin tro från det området. Enbart i Nigeria dödas fler kristna än i resten av världen sammanlagt. Det är även ett mycket stort antal människor som har skadats, kidnappats, utsatts för sexuellt våld eller förlorat hem och försörjning.
Barnabas kan lätt identifiera sig med de kvinnor, män och barn som har utsatts för detta våld. Han har varit med om exakt samma sak, när hans hemby attackerades.
– Jag var hemma på gården med min bror Everen och hans fru Friday. Då hörde vi intensiv skottlossning och andra ljud. Vi visste inte vad som hände. Vi såg människor som sprang åt olika håll, minns han.
Byn hade attackerats av militanta fulanier, en grupp som ligger bakom många våldsamma attacker i norra och centrala Nigeria.
– Vi frågade oss vad som stod på och förstod att vi måste fly. Angriparna var beväpnade, några med skjutvapen, några med macheter, och några med påkar, berättar han.
Everen och Friday lyckades tragiskt nog inte undkomma förföljarna. Det är nästan fem år sedan, men sorgen är fortfarande smärtsam för Barnabas.
– Min bror sköts och hans fru dödades med machete, efter att hon också hade skjutits.
Räddades av polisen
Attacken fortsatte. Barnabas kunde inte stanna för att hjälpa sin bror och svägerska, inte ens ta hand om deras kroppar.
– Jag bara sprang. Sen delade angriparna upp sig och en av dem förföljde mig.
På Barnabas kropp finns tydliga spår efter attacken.
Mannen försökte anfalla Barnabas med en machete, men råkade tappa den.
– Han fortsatte med en käpp och slog mig över handen som blev illa skadad, säger Barnabas.
Flera år senare påverkas han fortfarande av denna skada. Han lyckades få ihop pengar till en första operation, men han har inte haft råd att få metallen i handen borttagen. Utan en andra operation kan han inte använda handen fullt ut. Han blir dagligen påmind om den fasa han upplevde vid angreppet, och vet att det hade kunnat sluta på ett värre sätt. Den enda anledningen till att Barnabas överlevde attacken var att han sprang i riktning mot polisen.
– Lyckligtvis befann jag mig nära huvudvägen, och där fanns en kontrollplats med poliser, säger han.
Poliserna hörde Barnabas och hans angripare, och började skjuta i luften.
– Min förföljare kunde inte skada mig som han ville. Han blev rädd och vände tillbaka, och på så vis kom jag undan.
Trots den avskyvärda attacken är Barnabas tacksam till Gud för att han överlevde.
– Om det inte var för att Gud ingrep och på grund av Hans kärlek, skulle jag inte stå här idag
– Jag överlåter allt till Gud och låter Hans vilja ske i mitt liv, säger han.
- NIGERIALedare: President Bola Ahmed Adekunle Tinubu
Folkmängd: 222,2 miljoner
Antal kristna: 103,0 miljoner
Religion: Islam / Kristendom
Statsskick: Förbundsrepublik
Förföljelsens grundorsak: Islamistiskt förtryck / Etno-religiösa motsättningar / Diktatorisk paranoia / Organiserad korruption
”Attacken skedde för att vi är kristna”
Attacker som den här sker otaliga gånger i norra och centrala Nigeria och i närliggande länder. Ibland är det militanta fulanier som är förövare – andra gånger är det Boko Haram, ISWAP eller andra islamistiska grupper som är ansvariga för våldet. Deras avsikt är tydlig: Att förgöra så många kristna och kristna samhällen som möjligt och upprätta ett islamiskt kalifat.
– Vi insåg att attacken skedde därför att vi är kristna. De vill omvända oss till muslimer, säger Barnabas.
Angriparna tar över mark och annan egendom. Inte alla som angrips är kristna, men både utredningar och uppgifter från ögonvittnen visar att kristna är speciellt utsatta på grund av sin tro.
– Vi vet att de angrep oss för att vi är kristna genom att de kallade oss för otrogna under attacken. Med det menar de att vi inte har någon religion, förklarar pastor Barnabas.
Han lever med de egna sviterna från attacken varje dag, men understryker att problemet är oerhört mycket större än så. Det stora antalet kristna i internflyktinglägren beror på att de har flytt från våld eller från hot om våld.
– I det här lägret är många påverkade av våldet, de är skadade eller har sett nära och kära dödas, säger han, och fortsätter:
– Det som händer påverkar inte bara min familj eller dem som finns i lägret där jag bor. Miljontals nigerianer har tvingats fly. Och detta sker inte bara i Nigeria. Det sker över hela Afrika.
Svåra situationen påverkar tron
När ett kristet samhälle blir attackerat av en militant grupp blir effekterna långvariga. Det handlar inte bara om den tragiska förlusten av liv. Möjligheterna till försörjning försvinner och framtidsutsikterna för nästa generation påverkas.
– Jag har förlorat allt jag hade. Allt i mitt hem och i byn brändes. Jag kan inte ta hand om min familj och mina barn. Jag har ingen mat till dem. Mina barn går inte längre i skolan. Det här påverkar dem, säger Barnabas.
Barnabas bor och arbetar som pastor i ett läger för kristna internflyktingar i centrala Nigeria.
Han refererar till Bibelns ord om att en far ska uppfostra sina barn att gå Guds vägar, och när de blir äldre glömmer de inte den vägen.
– Men vad för exempel är jag nu för mina barn? Kommer de att säga: ”Min far hjälpte inte mig och jag hade inget hem”? De trodde på Gud, men genom det som har hänt påverkas de av dåliga människor.
Barnabas ser också hur det traumatiserande våldet och desperationen som hans församling upplever påverkar tron. Många deltar i gudstjänsterna i lägret och prisar Gud mitt under förföljelsen – men många frågar sig också varför detta händer dem.
– Människor ställer frågan: ”Om vår Gud lever, varför låter Han oss gå igenom sådana här problem? Varför får vi inte se Gud gripa in?” De har blivit missmodiga, och därför ställer de dessa frågor. Många slutar att hoppas på Gud på grund av den situation som de befinner sig i.
Kvinnor hamnar i prostitution
Han reflekterar över hur svårt det är att hålla fast vid Gud, när man inte vet hur man ska få nästa mål mat eller när man ser sina barn lida. Han har till och med sett att några kristna kvinnor i lägret prostituerat sig för att skaffa pengar till mat åt sina familjer.
Att vanära kristna så pass mycket att de börjar ifrågasätta sin tro är en taktik från förövarnas sida. I Nigeria handlar det ofta om att beröva männen deras traditionella roll som familjeförsörjare och att förnedra kvinnor sexuellt, vilket i sin tur leder till att de förskjuts av samhället. Oavsett taktik blir resultatet detsamma: Kyrkan försvagas.
Som pastor känner sig Barnabas desperat, när han ska hjälpa de kristna i lägret.
– Jag har ingenting att ge dem. Vi kan bara be tillsammans och dela Guds ord med varandra. Som pastor är det min uppgift att ta hand om min hjord. Det får mig som pastor att…
Hans röst sviker.
– Jag mår mycket, mycket dåligt.
Förföljelsen utgör en ständigt närvarande fara för alla kristna i den här regionen. Även internflyktinglägren är osäkra. De kristna är rädda och riskerar att utsättas för våld och sexuella övergrepp. Och Barnabas svåra prövningar är inte över. Under samtalet med Open Doors partner nås han av den fruktansvärda nyheten att hans bror Ifa har attackerats av militanta fulanier när han var ute för att försöka skaffa mat. Angriparen slog honom i huvudet med en machete och Ifa var nära att dö. Händelsen är en påminnelse om de faror som Barnabas och övriga kristna hela tiden utsätts för i lägret och över hela Nigeria.
Vill tacka Open Doors understödjare
Trots allt han har gått igenom är Barnabas viss om Guds trofasthet.
– Gud har hjälpt och Han är den som har burit intill denna dag. Det är därför jag klamrar mig fast vid Honom. Jag kommer inte att förlora min förtröstan på Gud. Och jag kommer alltid att uppmuntra människor att tro Gud om att vi en dag ska komma tillbaka till vår hembygd, oavsett hur situationen ser ut.
Tack vare understödjare har Open Doors lokala partners kunnat förmedla nödhjälp till flyktingar i Barnabas läger. Den livsnödvändiga hjälpen med mat möter inte bara människors fysiska behov – den kan även hjälpa dem andligt när de ser att Gud inte har övergivit dem. Lokala partners planerar även för yrkesutbildning och traumavård, för att kunna hjälpa de kristna långsiktigt med återhämtning och självförsörjning. De har även hjälpt till med Ifas akuta vårdräkningar och betalat för pastor Barnabas handoperation.
Det är viktigt för Barnabas att få framföra sitt tack till Open Doors understödjare, genom sin förbön och sina gåvor som gör arbetet möjligt.
– Bröder och systrar, ni har verkligen stöttat oss i det här lägret när det gäller livsmedel. Vi svalt, men varje gång det blev kritiskt hjälpte ni oss. Nyligen försåg ni oss med bland annat majs, ris och bönor. Vi är mycket tacksamma. Gud välsigne er!
”Min bön är att Gud ska gripa in”
Det är fortfarande farligt i regionen och förföljelsen är mycket omfattande. De kristna som pastor Barnabas har omsorg om längtar efter lugn och säkerhet. De vill återvända hem. De vill att våldet ska ta slut. Inte minst vill de helas och läkas. När vi frågar pastor Barnabas vad han ber om, så svarar han:
– Min bön är att Gud ska gripa in. Han ska utkämpa den här striden för oss, för striden är Hans, inte vår. Bara Gud kan hjälpa oss. Bibeln säger att Herren ska strida för oss och vi ska hålla oss stilla. Om Gud den allsmäktige kämpar för oss, tror jag att den dagen kommer när vi får frid och fred. Också det vi har förlorat, ska Gud ge tillbaka. Så har Han gjort för människor förr, Han gjorde det för Job.
Pastor Barnabas vet hur betydelsefullt det är med stöd och förbön från hans syskon i den världsvida kyrkan.
– Om du på något sätt kan bidra till att göra något för oss kristna i flyktinglägren, tveka inte och Gud ska välsigna dig, säger han.
