Hot mot kristen konvertit i franskt flyktingläger

INTERVJU: "Vi ska döda dig". De orden möttes en kristen konvertit av i ett franskt flyktingläger. Han befinner sig i Europa, efter att ha flytt sitt hem i Irak, efter att ha hotats på grund av sin kristna tro.

Flyktingläger i MellanösternI dag befinner han, en kurdisk församlingsledare, sig i Storbritannien. Församlingsledaren, som vill vara anonym, tillbringade nio månader i olika läger utanför de franska städerna Calais och Dunkirk. Han berättade för World Watch Monitor att de av smugglarna sagt till honom: "Är du en kurdisk pastor? Jag har hört talas om dig."

– Han var riktigt farlig, som en gangster, jag blev verkligen rädd, berättar han.

Församlingsledaren, som var konstlärare hemma i irakiska Kurdistan och även hjälpte till med att leda en kyrka där, berättar att han fick ta emot ytterligare hot i lägret utanför Dunkirk.

– De satte eld på mitt tält, berättar han.

Som kristen konvertit från en hängiven muslimsk familj lämnade han Kurdistan efter att ha blivit dödshotad. Han hade arresterats och misshandlats av polisen för att ha evangeliserat på gatorna. Två gånger fick han brev där han varnades för att han skulle dödas om han inte återvände till islam.

– I moskén nämnde imamerna mig, och min far och min lillebror, som också blivit kristen. Imamen pratade om oss från podiet in i moskéns mikrofon, och sa att vi måste dö. Min far, som är muslim, skämdes. De sa också att vi var Israels och det amerikanska folkets slavar, säger han.

Inom hans familj blev fem av de närmaste släktingarna också kristna, något som orsakade spänningar inom familjen, framför allt relationen till hans far och två av hans bröder, som är imamer. En av hans bröder stödjer terrorgruppen Islamiska Staten.

Hans far försökte döda honom en natt då, och kom in i hans sovrum med en kniv. Samma kväll lämnade han hemmet, efter att fyra män, som han tror tillhörde IS, kom till deras hem och frågade efter honom. Hans mor ljög och sa att han inte var hemma, samtidigt som han flydde genom bakdörren, utan någon möjlighet att ta avsked från familjen.

Han flydde från Kurdistan till Turkiet och betalade 90 000 kronor för att ta sig över Medelhavet på en båt tillsammans med 56 andra personer. Hans berättelse handlar också om vänlighet, och tillsammans med en vän tog han sig till vidare in i Europa från Grekland, genom Makedonien, Serbien och Kroatien. De reste tillsammans med buss och tåg, och vissa sträckor gick de.

– Människorna var verkligen vänliga. Några personer grät när de såg oss. Jag grät också. Jag grät hela tiden, för jag saknade min familj och mitt land, berättar han.

– Vi tog oss till Serbien. Vi var verkligen trötta. Vi duschade inte på länge. Jag minns inte hur länge, men vi var verkligen smutsiga. Hela min kropp luktade verkligen illa. När jag var i Österrike sa en familj till oss: "Bo med oss i vårt hus." Det är verkligen, verkligen en trevlig familj. Vi fick duscha och prata om vår situation. Jag håller fortfarande kontakt med dem, säger han.

Han berättar att hjälpen de fick, som mat, var detsamma som han hade gett till syriska flyktingar som kom till Kurdistan när det Syriska inbördeskriget brutit ut.

En kyrka i Frankrike hjälpte honom med vatten, värme, kläder och betalade till och med några nätter på hotell för honom.

– Anledningen att jag ville komma till Storbritannien hellre än att bli kvar i Frankrike var att jag var rädd efter det grymma mordet på fader Jacques, säger han.

Prästen Jacques Hamel i norra Frankrike i juli, som begicks av två unga män som svurit trohet mot IS.

Nu söker han asyl i Storbritannien, och vill bli missionär och leda en kurdisk kyrka i Storbritannien. Hans församling i Kurdistan, som bestod av konvertiter från islam, stängdes ner av myndigheterna.

Hur känner du för att ha smugglas in olagligt i landet?

– Finns det något annat val? Nej. Vad måste du göra? Du måste ta dig till Storbritannien. På egen hand? Det kan du inte. Du måste hitta en person som kan ta in dig i lastbilen. Jag vet att det är fel sätt, men vad kan man annars göra, säger han till World Watch Monitors reporter.

KällaWorld Watch Monitor
ÖversättareHelena W