den 7 juli 2020
”Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan istället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig."
Hebreerbrevet 10:25
Jag har många gånger haft tillfälle att besöka den underjordiska kyrkan. Kristna som alltså möts i hemlighet eftersom regimen, majoritetsreligionen, släktingar och grannar inte accepterar att människor i deras närhet har gjort avsteg från gängse mönster.
Jag har suttit förklädd på en MC och i skydd av ett nattsvart mörker åkt med till ett avlägset hus på landet, i ett land där den kommunistiska regimen gjort klart att ”kristendomen är vår främsta fiende”. Jag har åkt bil i Himalaya, där fordonet plötsligt körde av vägen och rakt in i skogen och långt upp till en avlägsen skogsglänta med en vidunderlig utsikt. Jag har befunnit mig på en rendez-vous i Centralasien och spanat efter en person med ett bestämt signalement, där bara en flyktig blick oss emellan indikerar att jag kan följa efter på ett avstånd om minst 20 meter. Vid varje tillfälle har jag mött Guds levande församling. Känslan av släktskap är obeskrivbar! På senare tid har även vi i Sverige fått pröva på hur det känns att forma kreativa sätt för att dela kristen gemenskap. Detta ger oss en värdefull möjlighet till identifikation. Kristus har bara en kropp!
