den 4 oktober 2020
Sydostasien inkluderar elva länder med ett varierat spektra av kontraster och tyngdpunkter. Här finns allt från dåligt fungerande demokratier till en illa maskerad militärdiktatur. Här blandas republiker och monarkier. Här ligger länder som följer den mest konservativa formen av buddhism sida vid sida med stater som har en ateistisk grundhållning. Här hittar man världens största muslimland och världens minsta kommunistland. Här åtnjuter invånarna i ett land den högsta levnadsstandarden i Asien medan ett annat land tillhör Asiens fattigaste. Men trots dessa enorma olikheter har människorna i alla dessa länder en gemensam nämnare som styr vardagslivet i regionen.
Oavsett styresskick, kultur och religion finns en utbredd rädsla för andar och det övernaturliga i hela Sydostasien. Jag har själv bott och arbetat elva år i området och sett den utbredda andligheten på nära håll. Låt mig ta ett exempel från Thailand. Här uppför man ett andehus så fort en tomt ska bebyggas. Föreställningen är att markandarna förlorar sin hemvist och därför behöver ett ersättningshem. För att inte dra på sig olycka och hålla andarna på gott humör måste andehuset skötas med respekt och dagligen smyckas med blommor, rökelse, mat och dryck. Agerandet har sina rötter i en gammal animistisk trosuppfattning som lever kvar i dagens moderna samhälle.
Det finns massor av liknande sedvänjor i hela Sydostasien. Andliga ritualer som alla förväntas följa för att blidka andarna. Att bryta mönstret får ofta allvarliga konsekvenser, särskilt på landsbygden. Drabbas en by av till exempel sjukdom eller missväxt söker man orsaken i kollektivets svagaste länk. Inte sällan blir då kristna familjer utpekade som källan till andarnas vrede, samt utsatta för kravet att rätta in sig i ledet. Sker inte detta ligger det nära till hands att man drivs bort från byn. Priset man får betala för att ha valt Kristus.
Peter Paulsson
Generalsekreterare
Open Doors Sverige
