den 3 oktober 2019
I år är den trettio år sedan man öppnade gränsen mellan Öst- och Västeuropa. Berlinmuren var den mest påtagliga delen av järnridån och en stark symbol för Europas delning under kalla kriget. Starka minnesbilder har etsat sig fast från händelser den 9 november 1989, då vanliga människor strömmade ned till muren för att slå sönder detta förhatliga monument med sin medtagna hammare.
Den officiella förklaringen till att regimen i Östtyskland byggde muren hösten 1961 var att man behövde en ”antifascistisk skyddsvall”. Men detta var bara en förevändning. I själva verket var det ett växande missnöje över den kommunistiska regimen och de dåliga livsvillkoren som gjorde att människor i en allt större omfattning hade börjat fly till väst.
Under sommaren -61 var det dagligen över 1000 personer som flydde till Västtyskland, vilket var en stor prestigeförlust för den kommunistiska idén. Människor som protesterade mot kommunismens ideal skulle därför pressas tillbaka in i systemet. Händelsen illustrerar och bekräftar det uttalande som ordförande Mao Zedung en gång gjorde: ”Kommunism är inte kärlek, utan en hammare vi använder för att krossa fienden”.
Det var också en hammare som användes när man drev in de spikar som naglade fast Jesus på korset. Mörkrets makter och dess hantlangare trodde säkert att hammarslagen för gott skulle tysta allt tal om ett Gudsrike baserat på kärlek. Men det som egentligen hände var att Jesus avväpnade mörkrets alla härskare och makter och skämde ut dem inför hela världen*.
Kommunismen är en av de drivkrafter som fortfarande driver på förföljelsen av kärlekens folk. Hammaren slår hårt och besinningslöst mot kristna i ett antal länder. Men ekot från Golgata visar vad sann kärlek är och Guds folk har fått en kraft som till och med kan förmå dem att älska sina fiender.
Peter Paulsson
Generalsekreterare
Open Doors Sverige
*Kol. 2:13-15
