Centralasien den 30 mars 2022
I slutet av 2021 var det 30 år sedan Sovjetunionen föll samman och situationen förändrades för många kristna. De kristna i Centralasien möter dock fortfarande förtryck. Två av dem som Open Doors har haft kontakt under flera år är Murat* och hans fru Mira*. Här delar Murat sina tankar kring livet som evangelist i regionen.
Murat och Miras husförsamling sjunger losvång tillsammans.
Murat och Mira tjänar tillsammans som evangelister i Centralasien. Som unga gick de en bibelkurs i en stor församling, men så småningom kände de sig kallade att lämna samfundet. De kom senare i kontakt med Open Doors, där de fick ytterligare bibelundervisning.
”Om vi läser en vers i Bibeln nu förstår vi den, efter att ha grävt djupare. Vad är sammanhanget, vad är den ursprungliga innebörden, i vilken period skrevs denna vers? Vad är bakgrunden, vem är författaren, vad var omständigheterna? Huvudinnehållet och vad författaren försökte säga blir tydligt. Det öppnade våra ögon. Det förändrade oss och vårt sätt att dela evangeliet. Nu kan vi tjäna mer effektivt. Vi kom fram till att Bibeln är grunden för våra liv, och inte våra visioner och drömmar.”
Genom åren har Murat och Mira även förändrat sitt sätt att tänka när det gäller församlingslivet. I dag är de med i en husförsamling, där det inte alltid är pastorn som predikar.
”Nu ber jag någon från vår husförsamling att förbereda en bibeltext till vår gudstjänst. Personen predikar i ungefär 20 minuter. Efter det dricker vi te tillsammans och reflekterar över bibelundervisningen. När vi är färdiga är det dags att ställa frågor till varandra. Förstod alla? Finns det ytterligare frågor om bibeltexten? På mötena är alla involverade och förbereder sig redan hemma. Jag lär dem alltid att när någon undervisar dig från Bibeln, så ska du alltid läsa själv i Bibeln för att se om budskapet verkligen är bibliskt.”
Murat och Mira upplever att de är mer socialt aktiva i samhället runt omkring nu än de var tidigare.
”Nyligen dog en släkting till oss. Han var en del av vår grupp trots att han inte var kristen. Jag hjälpte till med att förbereda begravningen. När vi begravde vår släkting bad den lokala imamen de islamska bönerna. Jag tvättade kroppen och imamen gav instruktioner. Imamen gav mig komplimanger för sättet jag utförde det på. Alla människor på begravningen visste att vi är kristna. För några år sedan förbannade de oss för att vi är kristna. Men nu tackade de oss för vår hjälp.”
Murat fortsätter att berätta om ett annat dödsfall, där husförsamlingen fick betjäna människor runt omkring.
”Vi blev också inbjudna till en minnesstund- för en muslimsk släkting som hade dött. Vi beslutade oss för att hjälpa den här familjen med ceremonin. Vi tog hand om maten hela dagen. En kvinna var väldigt överraskad att se oss servera mat och te till människor. Vi sa inte så mycket, bara serverade. Den här kvinnan blev rörd och ställde frågor om varför vi hjälpte till och vilka vi är. Och hon vill ha kontakt med oss. Min fru ska träffa henne snart.”
Från början var många i parets husförsamling äldre, som egentligen var vana att delta i stora gudstjänster. Men Murad förklarar att de äldre hade en längtan efter att få vara en del i ett mindre sammanhang.
”Vi bjöd in dem för att bli en husförsamlingsgrupp tillsammans med oss. Men den yngre generationen hade ingenstans att träffas, så vi startade en ungdomsgrupp i vårt hus. Under sju år hade vi inte något ungdomsarbete. Nu träffar vi dem varje månad och delar evangeliet med ungdomarna och samtalar om hur man ska leva. Vi inbjuder också icke-kristna ungdomar och bygger relationer med dem. Vi ser hur vi växer närmre varandra som en ungdomsgrupp. Alla i vår by vet vid det här laget att vi är kristna. Många tonåringar började ställa sina frågor om livet till oss. Vanligtvis pratar man inte om sådant med sina föräldrar i Centralasien, nu frågar de oss.”
I den centralasiatiska kulturen är måltidsgemenskapen mycket viktig, speciellt om det finns gäster på besök. Varje gång man träffas äter man något tillsammans. Murat berättar att de tidigare har försökt efterlikna en västerländsk form av församlingsgemenskap, som inte fungerade.
”Först nu har vi insett att vi måste ändra på det. När missionärerna kom för 25 år sedan skedde en betydande tillväxt av kyrkorna. De hade också med sig pengar som lockade folk. Senare lämnade missionärerna eftersom deras uppdrag var slutfört eller så kastades de ut ur länderna, som till exempel i Uzbekistan. Många kyrkor försvann och människor lämnade kyrkorna eftersom det inte längre fanns några pastorer eller pengar kvar, vi hade inte lärt oss hur man lever ett kristet liv.”
Tillsammans med andra analyserade Murat situationen och de har ändrat strategi.
”Vi bestämde oss för att bli centralasiatiska igen och ser redan resultatet av det. Naturligtvis är vi rädda för att bli förföljda och utsättas för diskriminering. Vi ser vad som händer med kristna som är förföljda. I århundraden var människorna i Centralasien en viktig länk mellan Kina och resten av världen. Det gjorde det möjligt för köpmän att bli viktiga mellanhänder på Sidenvägen mellan Orienten och Europa. Nu såg vi oss också som centralasiatiska köpmän igen. Open Doors hjälpte oss att starta ett eget företag. Vi fick ett mikrolån som vi nu har betalat tillbaka. Med mikrolånet har vi kunnat öppna tre butiker. Som husförsamling arbetar vi tillsammans i flera av butikerna och förser varandra med arbete.”
Den här texten är en uppdatering med anledning av att det har gått 30 år sedan Sovjetunionen föll samman. Du kan läsa de andra två artiklarna här:
30 år sedan Sovjetunionen föll – Historisk tillbakablick
