Skild, hotad och fråntagen sina barn

När Sarah var åtta år dog hennes föräldrar, och hon blev tvungen att flytta in hos sin mormor, en hängiven muslim som bodde i ett fattigt kvarter i den norra delen av Kairo.

– Min mormors ekonomi var mycket begränsad. När jag var 14 år var jag tvungen att sluta skolan och börja jobba.

Vid 20 års ålder gifte sig Sarah med Rashed*. Han hade ett hett temperament, och Sarah utsattes för misshandel både fysiskt och psykiskt. Paret fick så småningom två söner, som även de blev misshandlade av Rashed.

– Gud välsignade oss med två söner, som var den enda ljusglimten i mitt liv. Men jag led mycket, för jag kunde inte skydda dem från deras egen pappa, säger Sarah.

Sarahs dagar förvandlades till en gränslös period av fruktan och förtvivlan. Varje dag gick hon gråtande till jobbet med en djup känsla av brustenhet.

Kollegan utstrålade frid

Men mitt i hennes mörkaste ögonblick såg Sarah en glimt av hopp. En av hennes arbetskamrater hette Lydia, och var kristen. Lydia verkade utstråla en slags annorlunda lycka. Fastän hon också hade svårigheter med bland annat sin ekonomi, tyckte Sarah att hennes hjärta alltid verkade vara fyllt av frid.

Sarah minns den dag då hennes liv förändrades. Ännu en gång hade hon kommit till jobbet gråtande, med hjärtat i tusen bitar.

– Lydia var den enda som lade märke till mig. Hon satte sig ner och lyssnade på mig, hon öppnade sitt hjärta, hon uppmuntrade mig och talade vackra ord till mig, minns Sarah.

I sin nöd tog Sarah mod till sig och frågade Lydia om hemligheten bakom hennes ständiga frid och glädje. “Är det din tro som har gett dig en sådan frid i hjärtat?” frågade hon sin vän.

Lydia började dela frälsningsbudskapet med Sarah, som blev djupt berörd i sitt hjärta. Lydia gav sin vän en Bibel och hjälpte henne att läsa den. Till en början var Sarah förvirrad och rädd. Hon kunde inte förstå motsägelsen mellan de hårda islamska trossatser hon fått lära sig under hela sitt liv och Jesu barmhärtiga ord, som Lydia delade med henne. Men hon visste att hon hade en djup längtan att få veta mer om kristen tro.

Mötte Gud i en dröm

Efter att ha studerat Bibeln i ett års tid fick Sarah en dröm en natt när hon låg och sov. I drömmen visade sig Gud för henne och sa vänligt: ”Sarah, varför är du rädd? Följ mig, för jag är vägen, sanningen och livet.” När Sarah öppnade ögonen visste hon att hennes liv aldrig mer skulle bli detsamma. Den dagen, vid 28 års ålder, tog hon helhjärtat emot Herren Jesus som sin frälsare.

– Tron på Jesus fyllde mitt hjärta med glädje, frid och hopp, säger hon.

Men det betydde inte att hennes prövningar var över. Hon visste att hennes man kunde ta ut skilsmässa, om han fick reda på hennes nya tro.

– Jag måste vara klok och försiktig, för jag ville inte förlora mina barn. Dessutom fanns möjligheten att någon från mitt samhälle skulle fördöma eller rentav döda mig på grund av min tro.

En dag hände det hon fruktat. Hon satt och bad hemma, med Bibeln i handen, när Rashed oväntat kom hem tidigt från jobbet. När hennes man såg Bibeln visste han att hon hade konverterat till kristendomen. Han började misshandla henne skoningslöst, hotade med skilsmässa och att för alltid ta barnen, som då var fem och tre år gamla, ifrån henne om hon inte återvände till islam. Hennes barn skrek och några grannar grep in och körde henne i ilfart till sjukhus, där hon fick sy 17 stygn i huvudet.

Maken tog barnen med sig

Rasheds hot var inga tomma ord.

– Precis som väntat lämnade Rashed över skilsmässohandlingar till mig, tog med sig barnen och försvann, säger Sarah.

Hon blev lämnad i ångest, visste inte var hennes söner befann sig - och med en enorm fruktan.

– Fruktan för människor som anser att kristna är otrogna, fruktan att jag inte skulle få träffa mina barn igen, fruktan för det okända, eftersom jag inte bara är en utsatt kvinna utan en kvinna som tror på Jesus i en omgivning där det inte finns någon plats för en sådan som mig, förklarar Sarah.

Hennes muslimska grannar började också hota henne. Eftersom hennes tro hade avslöjats hade Sarah inget annat val än att sluta sitt jobb och flytta till en säkrare plats. Mitt i smärtan frågade hon Jesus: ”Har du ingen annan plan för mig än den tragedi jag upplever?”

Genom sin arbetskamrat Lydia kom Sarah i kontakt med Shereen*, en av Open Doors fältarbetare. Shereen hjälpte Sarah att komma med i en husförsamling, få ett säkert boende och ett jobb på ett sjukhus i hennes nya stad. Shereen hjälpte även Sarah med traumarådgivning.

”Går inte med ord att beskriva”

Åren gick och Sarah växte i sin tro och i sin nya identitet som Guds barn, men samtidigt bar hon fortfarande på en djup sorg i hjärtat. Hon längtade efter att återförenas med sina barn.

Bönesvaret kom i september 2023, när Sarah fick ett telefonsamtal från sin äldste son. Han berättade att han och hans bror hade lyckats fly från pappan efter att ha levt under fruktansvärda förhållanden i många år, och sedan börjat leta intensivt efter sin mamma. Tio år hade gått och pojkarna var nu tretton och femton år gamla. Sarah minns det ögonblick då hon såg sina söner för första gången efter så många år.

– Det går inte med ord att beskriva den glädje jag kände, säger Sarah. Jag förstod att Herrens kärlek, barmhärtighet och nåd är obegränsad. Jag trodde aldrig att jag kunde känna sådan lycka och glädje.

Imponerandes av sin mamma

Det blev dubbel glädje när hennes söner uttryckte sin önskan att höra om den Gud som deras mamma tillbad.

– De sade till mig, ”Du är mycket modig, mamma,” och de talade om min tro och att jag hade valt Jesus, trots allt som folk säger om kristna och trots den fara som kristna i vår närhet möter, säger Sarah.

Efter en tid tog Sarahs söner emot Jesus. Open Doors lokala samarbetspartners kunde hjälpa dem att hitta en annan skola i samma stad som Sarah, och familjen kan nu bo tillsammans.

När Sarah ser tillbaka på sitt liv och den smärta och det trauma som hon har gått igenom, slås hon också av Guds godhet.

– För en tid sedan trodde jag att Gud hade övergett mig. Men jag har lärt mig att förtrösta på honom och vet att han aldrig kommer att överge mig. Jag har vuxit i motståndskraft och börjat förstå att Gud alltid finns här för mig, säger hon.

*Namnen har ändrats av säkerhetsskäl.