Khada konstaterar att det har varit ett tungt år vad gäller kvinnors och flickors möjligheter i samhället i Afghanistan (personen på bilden är inte den riktiga Khada).

För ett år sedan berättade vi om änkan Khada från Afghanistan, en av få kristna i Afghanistan. Hon delade då hur hon och hennes make kom till tro, men också om det brutala mordet på maken. Open Doors lokala partner har mött Khada igen, som här ger en uppdatering kring situationen i Afghanistan.

När Open Doors lokala partner träffade Khada* senast var hon en deltagare i partnerorganisationens självförsörjningsprojekt. När vår partner träffar henne igen står hon på egna ben.
– Mitt liv som änka i mitt hemland är en blandning av stort lidande och värdefulla andliga upplevelser. Att förlora min man lämnade ett djupt sår i mitt hjärta, men min tro på Kristus, bön och Guds närvaro inom mig har gett mig mening och frid mitt i svårigheterna. Idag driver jag ett litet företag och kan försörja mig själv och mina barn. Allt mitt hopp står till Jesus Kristus.

Vilka förändringar ser du i landet under förra året?
– Jämfört med förra året har situationen i landet blivit något lugnare. Kanske har vi vant oss vid talibanernas närvaro, men det betyder inte att vi accepterar dem. För mig har det varit var det ett år av bittra erfarenheter under svåra förhållanden, där kvinnor inte har fått arbeta utanför hemmet, flickor inte har fått gå i skolan och universiteten har varit stängda för kvinnor. Men samtidigt har jag fått smaka på Guds godhet. Jag lärde mig att Gud inte bara är en avlägsen iakttagare, han är en ständig följeslagare. Under tårfyllda nätter är han med mig och under mörka dagar tänder han ett hopp i mitt hjärta. Jag är inte en svag kvinna, bara förkrossad. Nu har jag gått vidare, starkare, mer självständig och med en djupare tro.

Märker du någon förändring i människors attityder till kvinnor, eller i regeringens politik?
– Politiken har blivit mer restriktiv, men en del människor är på väg att komma till insikt. En del har fortfarande en väldigt traditionell syn på kvinnor, men en grupp unga, särskilt utbildade flickor, vill ha en förändring. Vi änkor har drabbats på två sätt: av förlusten av våra män och av det ökade sociala trycket. Men mitt i detta har jag fått en förståelse för att Gud skapade oss med värdighet. Jag överlever inte bara - jag lever verkligen.

Accepterar människor situationen eller gör de motstånd mot den?
– En del har tigit på grund av rädsla, men deras hjärtan är fulla av motstånd. Å andra sidan finns det många modiga kvinnor i landet som höjer sina röster genom protester, underjordisk utbildning och sociala medier. Även om det finns risker så är tystnad inför förtryck detsamma som att ta ställning för det, försiktigt men bestämt – vi får inte låta våra röster tystna.

Kan du ge några exempel på den nuvarande situationen för kvinnor?
– Kvinnor har praktiskt taget utraderats från det offentliga livet. Flickor får inte gå i skolan längre än till sjätte klass, och endast ekonomiskt starka familjer har råd med privatlärare. Utan en manlig förmyndare får kvinnor inte resa eller komma in på marknader. Parker, offentliga bad och gym är alla förbjudna för kvinnor. Detta är inte bara en begränsning, det är en succesiv utradering av kvinnor från samhället.

Hur hanterar kvinnor dessa restriktioner?
– Afghanska kvinnor är kreativa, modiga och motståndskraftiga. De hittar många sätt att överleva de restriktioner som läggs på dem. De skriver dikter, memoarer och artiklar för att göra sina röster hörda.

Finns det några berättelser om människor som har kommit till tro?
– Att komma till tro i det här landet är alltid förenat med lidande. Många människor rör sig från tvivlets och förtvivlans djup mot sann tro. När deras böner inom deras tidigare religion förblir obesvarade, söker de efter ett ljus som leder till Jesus Kristus. Jag har bevittnat skeptiker bli trons fyrljus efter att ha upplevt den helige Andes kärlek och beskydd.
Khada berättar om Maryam*, en kvinna som hon träffade för några månader sedan. Hon beskriver henne som en kvinna märkt av stor känslomässig smärta. När Khada delade sin egen livsberättelse med henne vågade Maryam dela sitt liv med Khada.
– Maryam har flera barn. Hennes man dödades i kriget. Han hade varit en grym man som förtryckte många människor, och det påverkade Maryam mycket. Efter hans död undrade hon ofta om Gud skulle förlåta henne, eftersom hon hade varit hustru till en elak man. När hon hade berättat det bad jag för henne. Jag talade om Guds förlåtelse utifrån Bibeln. När Maryam hörde detta grät hon, kramade mig hårt och sa: "När jag hörde att Gud kunde förlåta mig kände jag mig fri." I dag har Maryam en stark tro på Jesus. Tron finner sin väg in, även i de mörkaste tiderna.

Vad vill du att våra understödjare ska be för?
– Vi behöver verkligen er förbön. Be gärna för följande områden:

• Att våra flickor och döttrar får gå i skolan igen
• För våra barns liv och säkerhet
• Att rädsla och förtryck ska brytas ner
• Om förnyat hopp i våra hjärtan
• Om social och rättslig rättvisa
• Om tålamod, tröst och frid för våra sinnen och själar

– När du ber för oss, så får hoppet nytt liv i våra hjärtan. I en värld som ofta glömmer oss räcker vetskapen om att någon, någonstans, ber för oss för att vi ska känna oss sedda. För oss betyder det allt, säger Khada.

*Namnen är ändrade av säkerhetsskäl.