Aisha och hennes man reagerade olika när pressen på dem som kristna blev för stor (personen på bilden har inget samband med texten).

I vuxen ålder valde Aisha och hennes man Halil att följa Jesus. Paret tjänade Gud tillsammans genom att öppna upp sitt hem för grannarna. När pressen ökade ställdes de till slut inför ett val: Avsäga sig tron eller lämna byn. Då fattade Aisha och Halil två helt olika beslut.

Aisha* bor i ett land i Centralasien, där islam är den dominerande religionen och den kulturella identiteten är stark. Hon brottades tidigare med en känsla av tomhet och besvikelse. Som muslimsk kvinna i Centralasien förväntades hon under tystnad ta hand om sina barn, sin man och sin släkt. Hennes liv bestod framför allt av hushållsarbete och hon hade inte mycket hopp om framtiden. 

Allt detta förändrades när några vänner till familjen en dag kom på besök. Aisha bjöd sina gäster på traditionell mat och te med sötsaker. De satte sig till bords för att prata. Aisha minns att paret verkade så lugna och glada och de var uppmärksamma och artiga. Hon berättar att de började prata om den glädje och det hopp som fanns i den sanne Guden, Isa Massih (Jesus). Innan paret gav sig av erbjöd sig vännerna att be för Aisha och hennes man Halil*. 

– Det kändes så speciellt när de bad för oss och bara talade med Gud som om han var precis där. De bad honom välsigna mig, min man och mina barn, säger Aisha.

Hon fick tårar i ögonen och kände en frid och lycka.

– Jag visste inte att det var så enkelt – att tala med Gud som om han var en pappa, säger hon.

Började gå till en husförsamling
Aisha och hennes man Halil blev så berörda av förbönen att de bestämde sig för att tacka ja till en inbjudan till en liten husförsamling i en grannby, som besökarna tillhörde. Församlingen är en inofficiell hemlig kyrka, eftersom det är svårt att officiellt registrera kyrkor i den här regionen av Centralasien. 

– Atmosfären där var så varm. Även om människorna på mötet inte var släkt var deras gemenskap så vänlig, omtänksam och kärleksfull. De accepterade oss som om vi vore deras vänner eller nära släktingar. Lovsången och bönerna var så uppriktiga och öppna. Det liknade inget jag någonsin sett eller hört, berättar Aisha.

Det dröjde inte länge förrän Aisha och hennes man tog emot Jesus i sina liv och började gå regelbundet på kyrkans möten. 

– Innan jag mötte Jesus hade jag ingen glädje i mitt hjärta. Jag kände mig tom inombords. Jag förväntade mig inget gott eller lycka för framtiden – bara strikta regler och ett ständigt arbete för att rättfärdiga min existens. Jag lärde mig av Bibeln att jag var dyrbar och viktig i Guds ögon och att han inte var likgiltig för mina känslor trots att jag var kvinna, förklarar Aisha, och fortsätter:

– Jag lärde mig att kvinnor också skapades till Guds avbild och likhet, och att Jesus kom till jorden och dog för alla människors synder, även mina. Så jag fick ett hopp om ett bättre liv. Jag kände mig accepterad och beskyddad av honom.

Öppnade sitt hem för grannarna
Aisha och Halils nyfunna tro hade en positiv inverkan på deras förhållande. De lärde sig hur de skulle uppfostra sina barn med hjälp av Guds vishet och genom hans kärlek. Trots att paret av säkerhetsskäl höll sin tro hemlig, märkte vännerna förändringar i deras beteende. Vissa frågade till och med om de hade vunnit en stor summa pengar. Så småningom började paret prata om sin tro. Även om människor kunde se de positiva förändringarna hos paret, reagerade de negativt på att de hade lämnat islam. Ändå öppnade Aisha sitt hus för gudstjänster och bjöd till och med in sina muslimska grannar. Detta blev Aishas och Halils sätt att tjäna Gud. 

Det dröjde inte länge förrän Aisha och hennes man hade fått ett rykte om sig som ordentliga människor med ett fint familjeliv. En del av deras muslimska grannar kom att respektera dem för deras sätt att leva; andra tog emot Jesus i hemlighet. De lokala muslimska myndigheterna var dock emot den kristna verksamheten i byn, och några av parets familjemedlemmar såg tron på Jesus som ett svek mot deras religion. Hat och fientlighet började gro och Halil blev pressad av sin familj.

– Halil blev mer och mer orolig. Relationen till hans muslimska släktingar och respekten från byborna var så viktig för honom. Han började också tveka inför att fortsätta med mötena i hemmet, eftersom det kunde leda till att han skulle bli förnedrad, det var svårt för honom, säger Aisha.

Halil avsade sig tron
Aisha hade alltid vetat att Halil brydde sig mycket om relationerna till omgivningen, men hon var inte beredd på hur mycket han var redo att betala för att bevara dem. En dag ställdes situationen på sin spets, när en folkmassa på cirka 500 personer, däribland ett 80-tal av parets släktingar, stormade Aishas hem. Hon var i en mycket utsatt situation och blev väldigt rädd. Mobben krävde att Aishas familj och alla som var närstående till dem skulle lämna byn om de inte avsade sig sin tro offentligt och återvände till islam. Släktingarna som Halil och Aisha bodde med var inte emot parets tro, men efter påtryckningar från folkmassan svor de en efter en trohet till islam. De vände paret ryggen för att bevara sin ställning i byn. 

Den största sorgen för Aisha var att även Halil offentligt avsade sig sin tro på Jesus. Men själv valde hon, när hon stod inför samma val, att hålla fast vid sin tro. Trots att hon stod inför en stor folkmassa och inte längre hade något stöd från sin man och skulle förlora sitt hem och sin släkt, bekände hon högt och tydligt att Jesus Kristus är Herre.

– Det var otäckt, men på något sätt kände jag mig så stark i det ögonblicket, minns Aisha.

Aisha och barnen kastades ut från byn

”Var och en som har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar för mitt namns skull, han ska få hundrafalt igen och ärva evigt liv." (Matteusevangeliet 19:29). 

Den dagen blev Aisha utvisad från byn tillsammans med parets fyra barn, som var 7, 9, 13 och 15 år gamla. De var tvungna att ge sig av omedelbart, och fick inte ens tid att ta med sig några av sina tillhörigheter. Utan några extra kläder, pengar eller ens officiella dokument lämnade Aisha byn, i bön om att Gud skulle ta hand om dem. Hon visste inte vad hon skulle göra eller ens var de skulle tillbringa natten.

Aisha kom att tänka på en stor kyrka i huvudstaden där hon kände några människor, så de tog sig dit för att hitta skydd. När de anlände blev de välkomnade församlingsmedlemmarna dem med öppna armar. Open Doors samarbetspartners i Centralasien hjälpte Aisha att köpa nya kläder, mat och skolmaterial till sina barn, och att skaffa officiella dokument. De hjälpte även henne att hitta en trygg plats att bo på i sex månader. 

”Gud har tagit hand om mig och mina barn”
Över en natt vändes Aishas liv upp och ner, och hon behöver fortfarande stöd och förbön. Hon måste ta hitta en mer permanent och säker plats att bo på, och ett arbete för att försörja sin familj. Samtidigt bearbetar hon traumat efter att hennes man valde sin släkt framför henne och deras barn. Men inte ens efter dessa smärtsamma händelser har Aishas kärlek till Jesus minskat. Hon tänker ofta tillbaka på sin resa och ser hur Han har varit trofast mot henne. 

– Jag kan se hur Gud har tagit hand om mig och mina barn. Han var trofast även när min man inte var det. Jag känner mig inte övergiven, trots att jag blev avvisad av min man och mina släktingar. Jag kan se att min himmelske Far beskyddar mig och ger oss det vi behöver. Genom att jag i honom har en stor familj, kan jag stå stark i svåra tider, säger hon.

Fortsätt gärna att be för Aisha

 •   Be för Aishas och hennes barns säkerhet i deras nya stad. 

•    Be om ett stabilt jobb för Aisha, så att hon kan försörja sin familj.

•    Be för hennes barn, som går i en ny skola och ska anpassa sig till sin nya omgivning. Be för kontakten till barnens nya lärare och klasskompisar. 

•    Be för Aishas relation med hennes man. Be att Gud ska hela deras äktenskap och att familjen ska kunna återförenas. 

•    Be att Halil ska bli påmind om den kärlek han en gång hade till Herren. Be att han ska finna styrkan och modet att återvända till Jesus.

*Namnen har ändrats av säkerhetsskäl.