Dayang från Södra Filippinerna visar ett julkort hon har skrivit.

När kyrkan i ett land blir förföljd så drabbas även barnen. I den situationen blir julfirandet och gemenskapen med andra kristna extra viktig. Förföljda kristna behöver dock ofta anpassa sitt julfirande av säkerhetsskäl. Här kommer några exempel på hur julen ser ut för barn som lever i förföljelse.

Mina, Centralasien
Mina* lever i ett land i Centralasien där förföljelse tillhör vardagen för kristna. Hon har bland annat blivit slagen av lärarna. För Minas del är julen en efterlängtad paus från förtrycket i skolan. – Julen är en väldigt ljus högtid för mig. Jag associerar den med godhet och vänlighet. Det finns ingen ondska i den, säger Mina. Tillsammans med sin familj ber hon varje kväll under 40 dagar inför jul. När julen kommer lagar de mat tillsammans, utbyter julklappar och lyssnar på lovsång. Hon måste vara väldigt försiktig med hur hon pratar om julen utanför hemmet.

Dayang, Södra Filippinerna
I stora delar av Filippinerna firas julen stort och under en lång tid. Men i den by som 15-åriga Dayang* kommer från är majoriteten av invånarna muslimer, och här är julen ingen stor högtid. Julfirandet för Dayang och hennes mamma, som också är kristen, sker i deras husförsamling. De äter och sjunger tillsammans, ger varandra julklappar och talar om Jesus. Vid några tillfällen har de gjort en badutflykt till en närliggande ö. – Jag tycker om julklapparna och bönen. Det påminner mig om att Jesus är med oss, säger Dayang.

Alaia och Manuela, Nicaragua
Alaia*, 13 år, och Manuela*, 9 år, firar sedan flera år tillbaka jul i ett nytt land, långt bort från släkt och vänner i hemlandet Nicaragua. Systrarnas familj tvingades fly utomlands efter att deras pappa, som är pastor, fängslades i nio månader. Hemma i Nicaragua brukade de besöka sin farmor och farfar, träffa kusiner, delta i kyrkans evangelisationssatsning, och dela ut julklappar. Runt jul blir saknaden extra påtaglig, men familjen firar ändå jul på egen hand. – Våra föräldrar vill att vi ska sitta ner vid bordet tillsammans, även om det bara är vi, och tacka Gud för allt och vända våra hjärtan till Honom, berättar Manuela.

Ella och Lilly, Asien
Systrarna Ella* och Lilly* i Asien vaknar upp till julsånger och föräldrarnas julförberedelser på julaftonsmorgonen. Men julfirandet sker i hemlighet. – Det känns som att vi är de enda som firar jul, säger Lilly. Några andra kristna från husförsamlingen kommer på juldagen. Alla har klätt upp sig och njuter av festmat tillsammans. De firar även julgudstjänst. Glädjen till trots drömmer Ella om att kunna fira jul offentligt. – Jag önskar att vi kunde gå ut och öppet lovsjunga Herren. Sjunga till en gitarr, julsånger. Vi kan inte göra det här, säger hon.

Inaya, Södra Filippinerna
Inaya* växte upp i en muslimsk familj, men för några år sedan kom både hon och hennes föräldrar till tro på Jesus. Sedan dess är julen en viktig högtid som påminner dem Jesus, ljuset som förändrade deras liv. De kan inte fira offentligt, och kan inte sätta upp juldekorationer eller ge varandra julklappar. Inayas föräldrar försöker ändå planera in saker som markerar att det är en speciell dag, till exempel en badutflykt med familjen. – Vi har inga ljus eller julklappar, men jag känner mig lycklig eftersom vi påminns om Jesus och är tillsammans, säger Inaya.

*Namnet är ändrat av säkerhetsskäl.