Rakel i samtal med en kvinna under besöket i Nordafrika.

Ett tydligt sätt att stödja förföljda kristna är att besöka dem. Två som har gjort det är paret Mattias och Rakel från Ljungskile.
– Ingen av dagarna var den andra lik. De bestod av en kombination av möten med syskon i lokala församlingar och en rejäl dos nationell kultur, säger Mattias.

Tillsammans med en grupp ungdomar från Ljungskile, en reseledare och en fotograf från Open Doors, reste Mattias och Rakel förra året till ett land i Nordafrika. Rakel berättar att det fanns flera anledningar till att de ville ge ungdomarna ett möte med den förföljda kyrkan.

– När vi möter människor som offrar allt för sin tro utmanar det oss att fundera på vad tron betyder i våra liv. Vi såg också fram emot att möta kristna ungdomar på platsen, möta lite av den verklighet som de lever i och kunna välsigna varandra, säger hon.

Dagarna inleddes och avslutades med bön
På plats i landet besökte gruppen gudstjänster, en ungdomskonferens och mötte ungdomar i mindre sammanhang, till exempel hemma hos kristna. Det blev tillfällen att be tillsammans.

– Vi fick möta frimodiga och kloka syskon som målmedvetet bygger upp Guds rike. I landet vi besökte är ondskan stundtals väldigt påtaglig mot de kristna - genom våld, hot och lagar som gör det svårt eller omöjligt att vara öppen med sin tro, säger Rakel.

Veckan innehöll även turistbesök och historiska inslag.

– Det var oerhört innehållsrika dagar! Varje dag började med en morgonsamling på vårt hotellrum som någon av ungdomarna ansvarade för. Vi gick igenom dagens program, samtalade och bad tillsammans, berättar Mattias.

Han förklarar att kvällen avslutades på samma sätt; genom att åter samlas på hotellrummet för att prata igenom dagen och be för saker som dykt upp.

Var det något som gjorde ett extra starkt intryck på er?
– Mötet med kristna som trots både hot och dödligt våld väljer att förlåta sina förövare. Vi fick del av svåra berättelser om erfarenheter som borde lett till bittert hat, men där Guds kärlek och förlåtelse tagit överhanden. Vi fick också dela nattvard i en större kyrka. Det var starkt att så konkret få manifestera att vi tillhör samma kropp! säger Mattias.

Han konstaterar att även om gruppen kände varandra sedan tidigare, så blev de genom resan sammansvetsade på ett nytt sätt.

– Vi är en del av Kristi kropp globalt, och i mötet med varandra växer vi! Som ledare känner vi en stor tacksamhet att bara få vara med och ta emot välsignelsen av fantastisk gemenskap.