Bibeln som Cho gav det nordkoreanska paret förändrade deras liv (bilden är en iscensättning av evangelisten Chos liv).

Trots stora risker begav sig evangelisten Cho gång på gång upp i de bergiga gränsområdena mot Nordkorea. Hans liv är ett exempel på hur Gud kan använda människor, för att bygga sin kyrka på en plats där tron egentligen inte borde kunna finnas.

För den nordkorean som har lyckats fly från landet innebär det inte att faran är över. Nu väntar en strapats i skogen, genom allt brantare terräng. Risken att upptäckas av gränsvakter eller polis är ständigt närvarande. Det kan innebära utvisning tillbaka till Nordkorea, där förhör, fängelse och i värsta fall dödstraff väntar.

I det här området arbetade evangelisten Cho, som gick nyligen bort efter en tids sjukdom. Han hade ett stort hjärta för nordkoreaner på flykt och gjorde varje vecka den farliga vandringen in i gränsskogarna.

Mat och vatten skapar förtroende
Det var här Cho en tidig höstdag mötte det unga paret Cheol-Ho* och Eun-Yeong*. Marken var täckt av löv. Det var en kyla i luften, och Cho visste att vintern snart skulle komma. När han släpade sig uppför bergsstigen han vandrat så många gånger förut såg Cho något långt borta. Han svängde av från sin vanliga rutt, gick uppför en brant backe och stannade till när han insåg vad han sett: En person som gömde sig i vegetationen. Det var Eun-Yeong, och hon såg livrädd ut.

– Hej, viskade Cho.

Han höjde händerna för att visa att han var obeväpnad och inte tänkte skada henne. Han log brett. När han kom närmare såg han en annan gestalt bakom ett träd - Cheol-Ho. Båda hade smutsiga kläder, och Cho kunde se på det syntetiska materialet att paret var nordkoreaner.

Chos försök att visa vänlighet övertygade inte de två om att han var ofarlig.

– Håll dig borta från oss! ropade Eun-Yeong.

Cho försökte få henne att sänka rösten - om de hördes av en förbipasserande vakt skulle de alla straffas hårt. Till slut tog han fram sin väska och ställde framför paret.

– Jag har lite mat och vatten, är ni hungriga? sa han och backade.

Det verkade vara de magiska orden. Det unga paret tittade på varandra och började snabbt äta av det som de hittade i Chos väska. Det var tydligt att de inte hade ätit på länge. Cho lämnade paret, efter att ha visat dem filtar och presenning som också fanns i väskan. Han lovade att komma tillbaka senare med mer mat.

Såg Bibeln som vidskepelse
När Cho kom tillbaka nästa gång hade paret gjort ett tält av presenningen.

– Här är lite mer mat och vatten. Jag tog också med fler filtar för nätterna, det kommer att bli kallare, sa Cho till dem.

Paret tackade honom och började äta.

– Det här är första gången i mitt liv som jag har smakat vitt ris, sa Cheol-Ho.

Eun-Yeong undrade varför Cho gick omkring och gav bort mat i bergen.

– Om du vill veta varför jag gör det, är det på grund av en man som heter Jesus. Han är Guds son, och Han älskar dig väldigt mycket. Faktum är att jag tog med en bok som handlar helt om Honom, svarade Cho. Han stack ner handen i väskan och tog fram en bibel, som han räckte till Eun-Yeong. Den unga kvinnan skakade genast på huvudet.

– Jag tror inte på Gud. Vi är tacksamma för maten, men vi vill inte ha något med vidskepelse att göra, sa hon kort.

Hon sköt tillbaka bibeln mot Cho, men han skakade på huvudet.

– Den här boken är din nu. Läs den eller låt bli—det är upp till dig.

Drömde om Jesus
Så ofta han kunde återvände Cho för att träffa Cheol-Ho och Eun-Yeong. Han tog med sig grundläggande förnödenheter och berättade om livet utanför Nordkorea.

En natt när Cho anlände till det provisoriska tältet rusade Eun-Yeong mot honom. Han räckte över kvällens mat, i tron att hon var hungrigare än vanligt.

– Tack, sa hon och ställde ner maten, innan hon fortsatte:

– Men jag har något jag måste berätta för dig.

Cho satte sig ner, osäker på vad den unga kvinnan ville prata om.

– Jag har läst boken du gav oss. Det är ett sätt för oss att fördriva tiden, och berättelserna är intressanta, även om vi inte förstår allt, sa Eun-Yeong.

Cho nickade och Eun-Yeong fortsatte.

– Igår, när jag sov, hade jag en dröm. Det fanns en person i min dröm ... Han kallade mig vid mitt namn, och jag tror det var den där ”Jesus” som boken talar om.

Ville lära sig mer om Jesus
Eun-Yeong ville veta mer om Jesus. Cho började förklara evangeliet för det unga paret, som hade många frågor. Innan han lämnade för kvällen berättade han att det fanns ett skyddat boende där de kunde få lära sig mer. Nästa natt, när Cho kom tillbaka, väntade Eun-Yeong och Cheol-Ho på honom med en packad väska.

– Vi har bestämt oss för att vi vill åka till boendet för att lära oss mer om Jesus. Snälla, ta oss dit i natt, sa Eun-Yeong.

Cho log.

– Jag har bett för att du skulle säga det, sa han.

Hemligt meddelande från Nordkorea
Eun-Yeong och Cheol-Ho stannade kvar på boendet en tid och bestämde sig för att ge sina liv till Jesus. Paret kände sig kallade att återvända till Nordkorea, för att dela sin nyfunna tro med människor som desperat behöver evangeliet. Vid det här laget var de medvetna om de risker valet skulle innebära. Skulle de gripas i Nordkorea riskerade de att skickas till arbetsläger eller att avrättas.

Cho återvände till skogen varje vecka och hjälpte alla han träffade på. Han fortsatte att be för det unga paret, och ett år efter att han hade träffat dem första gången fick han ett kodat meddelande från Nordkorea. Budskapet från Eun-Yeong och Cheol-Ho var kortfattat och enkelt: "Vår familj har vuxit till fem." Det unga paret hade hållit fast vid sin kallelse, och nu hade ytterligare tre nordkoreaner hört Jesu glada budskap.

Efter år av troget arbete gick Cho nyligen hem till Herren, men hans verksamhet bär fortfarande frukt—och det finns flera andra som fortsätter arbetet med nordkoreaner, för att stärka kyrkan i världens svåraste land för kristna. Arbetet är omöjligt ur ett mänskligt perspektiv. Men de som står mitt i det tror, precis som Cho, på en Gud som kan göra det omöjliga.

*Namnet är ändrat av säkerhetsskäl. Vissa detaljer har ändrats för att skydda identiteten hos de inblandade.