Adam har blivit kidnappad två gånger av Boko Haram under de senaste åren.

För de flesta människor är en kidnappning ett stort trauma att återhämta sig från. Adam från norra Kamerun har behövt bearbeta det inte bara en, utan två, gånger, efter att ha blivit bortförd av Boko Haram 2022 samt 2024.

Inklämt mellan Nigeria och Tchad ligger provinsen Nordligaste regionen i Kamerun. De bergiga kullarna har blivit ett hem för många kristna, som gömmer sig från den islamistiska extremistgruppen Boko Haram. Samtidigt är det hårda ökenlandskapet en tacksam miljö för terrorister och kriminella, då de är svåra för myndigheterna att ha kontroll över.

I den här miljön växte upp Adam upp i en muslimsk familj. Han blev dock kristen redan som barn, när han följde med vänner från skolan till kyrkan och hörde evangeliet.

– Jag visste att Han är alltings skapare. Dessutom hade jag en dröm som sa att jag inte skulle oroa mig, för Han är med mig.

Det var ett löfte som Adam skulle behöva hålla fast hårt vid i framtiden.

Kidnappades första gången 2022
När Adam slutade skolan gifte han sig och är i dag pappa till sex barn. För att försörja sin familj började han sälja fisk tillsammans med några andra unga män. De köpte fisken, rökte den och sålde den sedan.

Det var när han arbetade på en ö i norra Kamerun som Adam första gången träffade på Boko Haram, i april 2022.

– Vi satt ner och pratade med varandra. Innan vi visste ordet av var platsen omringad. De som hade kommit dit sa att vi skulle dela upp oss och att kristna skulle stå på ena sidan och muslimer på andra, berättar Adam.

Den dagen valdes Adam och sju andra kristna ut och blev bortförda.

– De frågade vem som gett oss tillåtelse att komma och arbeta på deras mark. Vi hade ingen aning om att området tillhörde muslimer! Vi sa att vi inte visste, säger Adam.

Maktkamp inom terroristgruppen
Terroristerna tvingade ner dem i en kanot och beordrade dem att paddla med sina händer hela natten. Gruppen fortsatte sedan sin resa till fots i flera dagar, tills de kom fram till vad Adam snabbt insåg var Boko Harams gömställe.

Under fem veckor hölls Adam och de andra fångna. De upptäckte under den tiden att det fanns en påtaglig spänning inom terroristgruppen. En maktkamp pågick mellan två fraktioner, och splittringen skulle visa sig vara en livlina.

– Vi flydde mitt i den där spänningen, säger Adam.

Han ger Gud äran för att flykten kunde genomföras.

– Gud gjorde det, Gud hjälpte, och vi kunde fly, säger han.

Allt större press på de kristna
Tillbaka hemma i samhället blev livet allt svårare för Adam och de andra kristna.

– Om du inte är muslim får du inte arbeta, om det inte är för dem och de betalar dig. Om du har haft åkrar länge, eller till och med ett jobb, eller bedriver fiske och du fångar fisk eller vad som helst, tar de det från dig, vilket gör livet väldigt svårt. Allt vi ägde togs ifrån oss, förklarar han.

Boko Haram är ökända för sina kidnappningar, men de inför även strikta islamska lagar i byarna vilket gör det svårt för kristna att leva ut sin tro, särskilt i Nordligaste regionen. Där Adam bor finns det en djup klyfta mellan kristna och muslimer.

– Muslimerna utövar sitt yrke, lever bra, gifter sig och gör som de vill. Men vi kristna kan inte det, om vi inte flyr härifrån. Ena dagen flyr vi till en by, dagen därpå till en annan. Vi är fortfarande på flykt. Vi är inte säkra på var vi kan bo, förklarar Adam.

Han berättar att situationen leder till att det blir brist på mat, eftersom de kristna inte har arbeten eller jordbruk som kan försörja dem.

– Det har gjort att en del av våra kristna bröder och systrar lämnar kristendomen för islam. En del konverterar under tvång, och de gör det för att klara sig, säger Adam och skakar på huvudet.

Kyrkan har gått under jorden
De kristna varnas för att delta i traditioner som jul eller påsk. Även firanden som bröllop kan få allvarliga konsekvenser.

– Alla som gör misstaget att fira blir arresterade och förda ut i bushen. De tar våra barn och piskar dem. De håller dem fångna i bushen och ibland gifter de sig med dem. Vissa dödas, säger Adam.

För att kunna fira sina kristna högtider har kyrkan i det här området i princip gått under jorden. Under högtider som till exempel jul stannar alla hemma och visar inte utåt på något sätt att det är jul.

– Om någon inte står ut lämnar han byn, åker till en annan by och firar jul där innan han kommer tillbaka.

Det var precis det som Adam och hans familj gjorde när Boko Haram kidnappade honom en andra gång.

Två familjemedlemmar dödades
Den första januari 2024 åkte Adam och hans familj till andra byar för att tillbe och hade till och med sällskap när de återvände hem den kvällen. Adam hade just lagt sig för att sova när han hörde en hård knackning på dörren. Sedan skrek någon att de skulle öppna dörren. Adam klädde snabbt på sig och gjorde som han blev ombedd, utan att veta vem som stod på andra sidan dörren.

– När jag såg deras skor, då visste jag… Alltså… det är de här människorna.

Boko Harams soldater sa till Adam att gå ut. Så fort han gjorde det upptäckte han att de redan hade tillfångatagit hans äldsta bror och bundit honom.

– De fick oss att sätta oss ner. Sedan band de våra händer bakom ryggen, minns han.

Adam berättar att Boko Haram-medlemmarna därefter även tog hans andra bröder tillfånga. Den dagen dödade Boko Haram många människor, däribland två män från Adams familj.

– De kidnappade åtta av oss. Vi fick panik. Några hade benfrakturer efter att ha blivit misshandlade… Alla grät och trodde att vi skulle dödas där och då. Vi sa att vår tid hade kommit, säger Adam.

Adam tänkte på sina gamla och sköra föräldrar och på sin fru och sina små barn: Vad ska det bli av dem? Hur ska de leva? Vem ska ta hand om dem? I den stunden gjorde Adam det enda han kunde.

– I mitt hjärta oroade jag mig, men jag bad: ”Jag ska inte dö”.

"Vi svarade att vi var kristna"
För andra gången hamnade Adam i ett Boko Haram-läger.

– Vi fick sitta hela tiden och var inlåsta, säger han, och tänker tillbaka på den fruktansvärda händelsen.

Den enda mat de fick var en tjock gröt gjord på majs. I lägret fanns många människor från olika byar. Alla var placerade i en slags burar med en plåtdörr för ingången. Utanför stod en vakt.

Vid flera tillfällen frågade Boko Haram Adam och de andra om de var kristna. Trots riskerna svarade gruppen frimodigt, med förtröstan på att Jesus skulle skydda dem.

– Vi svarade att vi var kristna, och jag visste att Jesus skulle utföra ett mirakel eftersom vi bad.

Erbjöds röda kläder – visade sig vara "dödsdräkter"
Adam minns tydligt den dag som var tänkt att bli hans sista.

– De kom till oss med röda dräkter och röda ögonbindlar. Vi hade tillbringat en månad i samma kläder som vi blev kidnappade i, berättar han.

– Det gjorde att många av männen blev glada för de röda dräkterna.

Men Adam hade en stark känsla av att de nya kläderna inte var ett gott tecken.

– Mitt hjärta uppmanade mig att inte ta på mig den där röda dräkten och det sa jag också, berättar han.

Men några andra bytte ändå kläder.

Senare fick Adam och hans medfångar veta att de röda kläderna var så kallade "dödsdräkter", och bars vanligen av en gisslan fram till dess att han eller hon avrättades. Adam berättar hur Boko Haram gick till väga:

– De satte på någon en ögonbindel och gick bakom byggnaden där människor hölls som gisslan. De grävde en grop, band och knuffade ner offret i gropen och sköt.

Adam vägrade att bära de röda kläderna.

– Jag sa till Jesus att jag inte tänkte dö där! Vi ska återvända hem.

Lyckades fly när vakterna somnade
Efter den dagen bad Adam frimodigt tillsammans med sin grupp.

– Vi bad hela tiden där i lägret och frågade Gud när Han skulle rädda oss. Om de tänkte döda oss, så låt dem göra det. Men om vi skulle bli fria, så var vi trötta på att lida. Jag bad Gud om ett svar, men jag såg inga tecken alls.

Efter sex veckor inträffade miraklet de hade bett om.

– En natt kom vakterna in till oss. De slog sig ner och började prata med oss – och plötsligt hade de somnat.

Adam och hans kamrater såg att vakterna hade lämnat dörren öppen.

Detta var deras chans att fly. De män som hade på sig röda dräkter tog av sig dessa och satte på sig sina gamla kläder, och sen smög sig allesammans ut ur cellen.

– Gud gjorde det, Gud räddade våra liv! Vi kunde lägga av oss de röda kläderna, utbrister Adam, när han tänker tillbaka på miraklet.

Männen simmade över en flod i gryningen och gick sen genom bushen en hel dag innan de träffade några människor som kunde berätta var de var, så att de kunde fortsätta hem.

"Biblar gav oss styrka"
Adam återförenades med sin familj, men livet var fortfarande svårt. De hade fördrivits från sitt hem, och han kämpade med att skaffa mat till sin fru och sina barn. Adam oroade sig och återigen bad han.

– Det svar som jag fick i mitt hjärta var att Herren ska förse. Om Han försörjer himlens fåglar, så ska han också försörja oss.

Trots att Adam var fysiskt fri, så innebar fortfarande minnena från fångenskapen ett trauma.

– När jag låg och sov hemma kunde jag drömma att Boko Haram kom och kidnappade mig, det var svårt för mig att sova bra. Ibland vaknade jag av rädsla. Jag kunde känna mig som dödsdömd, säger han.

I september 2024 distribuerade Open Doors samarbetspartner biblar på både franska och hausa till samhället där Adam bor.

– Dessa biblar gav oss styrka. Vi är rotade i Guds ord. Vi skäms inte och vi tvivlar inte, säger Adam.

En månad senare genomfördes en traumabehandling för människor som i likhet med Adam hade överlevt attacker från Boko Haram i nordligaste Kamerun. Under behandlingen ställde traumarådgivarna frågan: ”Hur många människor har du inte förlåtit i ditt hjärta?” Adam svarade att det var två personer.

– De sa att dessa personer är som stenar i våra hjärtan. Vi blev uppmanade att fysiskt försöka springa med dessa stenar, men att vi kunde uppleva befrielse om vi förlät personerna. Så jag förlät dem, och jag har inte längre den där tyngden i hjärtat.

I november 2024 var Adam en av de cirka 300 kristna internflyktingar i norr som fick mat genom Open Doors lokala samarbetspartner.

– Med Guds hjälp har den organisationen styrkt mig och hjälpt mig att vara frimodig. Jag tackar mina kristna syskon som tog av det de hade för att hjälpa oss, säger Adam.

Ger stöd åt andra tidigare fångar
Trots många dagliga utmaningar har Adam bestämt sig för att stanna kvar i sin lokala församling. Han menar att om Gud har räddat hans liv två gånger, så måste det finnas en orsak.

– Jag kidnappades två gånger, men jag dödades inte, säger han och tillägger att han mår bra.

– Jag vet inte varför, men det var Gud som lät mig leva till sin ära. Kanske räddade Han mig för att jag ska ära Honom.

Gud har på ett tydligt sätt verkat i Adams liv genom de skräckfyllda händelserna. Adam möter många kristna som liksom han har flytt undan Boko Harams attacker. Han ser som sitt ansvar att stärka tidigare fångar i deras tro och reser ofta från by till by för att uppmuntra kristna att troget följa Kristus.

På många sätt lever Adam ut Paulus ord i andra Korintierbrevet 1:3-4: ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud.”

– Jag kan inte överge de syskon jag besöker. De har ingen annan som firar gudstjänst med dem om inte jag gör det. Jag har kommit att bli deras ledare och tillsammans får vi gå vidare i livet, avslutar Adam.

Adam delar följande böneämnen:

• Be att alla som hålls fångna av Boko Haram ska släppas fria.
• Be om ledning för kristna internflyktingar, som försöker hitta möjligheter att på ett säkert sätt samlas till gudstjänst.
• Be om hälsa för Adam och andra från området som han kommer ifrån.
• Be om fred, så att kristna kan återvända hem till sina byar.
• Be för kvinnor som konverterar till islam, utifrån förhoppningen att det ska göra det lättare för dem att få tag på mat. Be att de ska vända sig tillbaka till Herren.